Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gens idékrets. Han redogör för de utländska styckenas
sociala betydelse, när en sådan någon gång har förefunnits.
Han karaktäriserar — såsom vid »Den ena för den andra» —
förebildernas innehåll och allmänna riktning och
framhäver i vilken mån konungen, delvis genom att taga hänsyn
till omtalade tidshändelser, förmått göra sin bearbetning
personlig och originell. På allt sätt utvidgar han sålunda
ramen.
En blick på behandlingen av »Oustaf Adolph och Ebba
Brahe» skall ge en föreställning om Levertins sätt att gå
till väga, om också han här icke har att göra med lika
viktiga utländska mönster som vid många andra stycken,
ej heller kan visa — vad som vid en del andra är av
högsta intresse — huru ett historiskt ämne, som
sysselsatte konungen, behövde befruktas av beröringen med ett
kanske händelsevis läst franskt stycke, ofta av föga
besläktat innehåll, för att giva dramat.
De ideella moment, som i ämnet anslogo konungen,
voro den ridderliga och höviska passionen samt dennas
konflikt med en monarks plikter. Efter att hava nämnt,
vilka handskrivna utkast som finnas i behåll, går Levertin
att på ett halvt dussin sidor ge det historiska underlaget,
d. v. s. han konstruerar upp Gustaf Adolfs och Ebba
Brahes kärlekssaga efter skildrarna av hjältekonungens
historia. Den säkra och vackra bilden är icke endast ett
framläggande av det faktiska historiska residuet, utan en
mycket känsligt och helt konstnärligt formad
människo-studie. Det var sådant man icke varit van att se i nordisk
litteraturforskning av detta slag, och sådant, för vars skull
Levertin kunde beskyllas för att icke vara en »allvarlig»
vetenskapsman utan en ytlig estet med särskild böjelse
att skatta åt dylik känsloskildring. Detta betraktelsesätt,
må det vara sagt i förbigående, är hemma från Tyskland,
där en god stil i en vetenskaplig avhandling lätt föder
misstro till grundligheten. Det har brett sig alltför vitt, blivit
en akademisk trossats i norden och skapat även bland
annars intelligenta människor vanföreställningen, att en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
