Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uteslutande författarrätt» och att han antytt alla detaljer
men dessa antydningar hava ju dock icke givit stycket. Vid
andra göras icke heller tillräckligt tydliga distinktioner; man
hade oftare önskat samma art av utredning som vid »Gustaf
Wasa».
Det sista kapitlet, »Karaktäristik», som omfattar icke
mindre än trettiofem sidor, kan man kalla den första
essay med stora mått som Levertin skrivit. Han har rätt pär
han säger, att han här ger »de verkliga linjerna till Gustaf
111: s litterära profil, uppvisande hela vidden av hans
beroende av den franska teaterns förebilder men också
framhävande vad som trots allt detta beroende bör kallas
nationellt och individuellt, märkande så den rätta hedersplats,
som i vår dramatiska konsts historia tillkommer den
moderna svenska scenens skapare». Men dessa linjer
begränsa på samma gång en teckning av hela det franska
dramats utveckling från 1600-talets mitt och till det
ader-tonde seklets slut liksom också av det svenska historiska
dramats gång från dess första början ända till nyaste tid.
Det är ett stort och djärvt grepp på denna syntes, men den
är utförd med en säkerhet som aldrig sviktar, och en
hänförelse för ämnet, vilken utan avbrott klingar ur
framställningens höga tonskala, dess prakt och dess personliga
värme.
Levertin vill visa, huru genom Gustaf 111: s alstring
draga alla de samma strömningar, vilka återfinnas
i det franska dramat från Corneilles dagar ned till den
förromantiska, revolutionen bebådande tiden. Den
beundran han i sina föreläsningar ägnar de stora franska
tragöderna, den har han här uttryckt i än finare, innerligare
ord. Och när han vill säga, att konungen var deras
lärjunge utan att närmelsevis komma upp till deras konst,
att han hade öra och hjärta fullt av deras vers och deras
figurer, utan att själv förmå skapa annat än svaga
efterbild-ningar, så uttrycker han det med en rent av genialisk bild,
vilken tyckes mig så oändligt väl betona avståndet, men
tillika rädda hans hjälte från skenet av en lågt stående, obe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
