Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller metoders tvång. Härtiil kommer i denna essay ännu
annat. Medan biograferna nöjt sig med att flyktigt
karaktärisera de olika män, fru Nordenflyclit under sin väg
mött och ägnat sitt hjärtas värme, visar Levertin särdeles
sinnrikt hurusom alla dessa män företrädde olika av tidens
idékretsar, vilka just genom hennes beröring med
personligheterna blevo bestämmande för hennes egen
livsåskådning: den moraliska stoicismen, det religiösa svärme-
riet, det Voltaireska draget och slutligen, och icke minst,
rousseauismen. Betonandet av, hur äkta kvinnlig denna
väg till tillägnelse av en livsåskådning är, den som går
genom älskade mäns åsikter, visar också, hur litet Levertin
glömt människan; men hela denna framställning fördjupar
oändligt perspektivet för Herdinnans andliga och personliga
utveckling. Det har även med rätta framhållits, att de i
förbifarten tecknade miniatyrbilderna av Wivallius, Lasse
Lucidor och Frese just ge dem i situationer, i vilka vi tänka
oss dem, och rymma så mycket historia och levnadsöde
genom stämningens styrka och linjernas osvikliga säkerhet.
Man kan tillägga, att sådana korta karaktäristiker i bild
kasta ett blixtljus över Levertins utomordentliga
litteraturpsykologiska intuition och hans fantasis verksamhet, när
han försätter sig in i gångna tider. De några sidorna
om Dalin bidraga till att skänka fru Nordenflychts
diktar-väsen relief genom jämförelsen, och de innehålla vissa
nya uppslag.1
Allt detta är naturligtvis skildrat i en stil, som står
långt från den biografiska och traditionellt vetenskapliga.
Den Levertinska frasens glans och den intensiva lyriska
stämningsstyrka som han kan framtrolla när ämnet tager
honom, dem har han rikligt slösat på Herdinnan i norden.
Men sist och slutligen ligger nu hemligheten i denna
»konstnärliga behandling» som anses höra till essayformen, och
1 Warburg vill icke underskriva Levertins starka framhållande
av det skiftande och oroliga hos Dalin: det-tycks dock, som vore
detta drag ganska väsentligt. —• Lamm polemiserar i ett par
enskilda punkter (Olof Dalin s. 401, 439).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
