Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om vilken det alltid talas, vare sig det gäller Levertin eller
någon av hans stora föregångare, knappast så mycket i de
yttre stilmedlens skickliga användande, som just i den egna
sammanfattande synen, vunnen genom inträngande i själva
personligheten, uttryckt i ord och bilder, vilka träffa
hjärt-pricken, men vilka falla sig så naturliga, när det intima
in-levandet en gång skett och när man har en personlig
språkskala i sin makt. Med ett ord, skillnaden mellan den skarpa
och levande bild man får genom en sådan essay och den som
man får av en lärobok eller ett vetenskapligt arbete, beror
icke på essayns form, utan på att den som skrivit den
förfogat över en intelligentare psykologisk uppfattning, en
finare litterär känslighet och en rikare uttrycksförmåga.
»Det är blott genialitetens allt förvandlande solsken som
han bestått,» säger Levertin en gång själv, och det kan
tillämpas på honom och män av hans art.
Det förfaringssätt, analysen av Levertins essay om fru
Nordenflycht visar oss, är i huvudsak hans vanliga, när det
gäller att litteraturhistoriskt behandla vissa typer. Det är,
såsom jag redan framhållit, i högsta grad besläktat med
Sainte-Beuves, fastän det har en mindre efemär prägel
än dennes kritiker — med vilka det därför kanske också är
orättvist att jämföra just dessa Levertinska alster — och
mindre rör sig med biografiska smådetaljer. I alla fall
har Levertin, om ej heller medvetet, den principen
gemensam med Sainte-Beuve, att »il faut faire de bonnes
biogra-phies», och det var nog hans åsikt, som den franske
mästarens, att man blott den vägen kom författarna riktigt nära.
En yttre likhet mellan dem är vidare, att båda strävade till
stora sammanhängande framställningar, medan de i själva
verket givit högst få sådana, om ock ypperliga, och myntat
ut resten i essayns form. Kanhända påminna dock
Lever-tins essayer än närmare om några moderna fransmän,
särskilt Émile Faguet. Men tydligast kalla de likväl fram i
minnet Georg Brandes. Visserligen får i dennes tidigare
essayer — man tänke på dem om H. C. Andersen, Mérimée,
Goldschmidt, Paludan-Miiller den estetiska begrepps-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
