Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
poeterna, särskilt Pope och Voltaire. Med dem alla ställes
Gyllenborg i förbindelse, hans beroende av Rousseau i de
första lärodikterna, av La Motte och Seneca i de följande
klargöres. Detta är nya uppslag, om också ej alltför
mödosamt funna. Levertin redogör för första sången av den
ofullbordade dikten »Naturens tempel», vars handskrift han funnit
i Uppsala.1 Han skildrar ungdomstidens slut och visar,
i motsats mot vad man framhållit, att den gode
ämbetsmannen och familjefadern och den tråkige epikern dock
hade sina ögonblick, då han med vemod blickade tillbaka
på sin ungdom och dess så mycket friskare poetiska alstring.
Men det som ger essayn dess styrka är i alla fall det
andra kapitlet, denna tidevarvets »intellektuella psykologi»
på fem sidor, gjord med hela den Levertinska syntesens
beundransvärda bredd och glans och lämnande ett av de
många bevisen på hans intuitiva förmåga att tränga
igenom ett tidevarvs idéinnehåll med dess böljegång och följa
dess väsentliga litterära former i deras utveckling och deras
motsatser.
Ett av de betydelsefullaste partierna i uppsatsen om
Creutz bildas också av en sådan översikt: herdediktens
utveckling från äldsta tid till det adertonde seklets slut.
Den innehåller en karaktäristik av Teokritos, sällsynt
intim, förstående och levande, andra av Tassos »Aminta»
och Honoré d’Urfés »Astrée», vilken Levertin anser hava
omedelbart påverkat »Atis och Camilla». Denna översikt
framhåller utan tvivel de viktigaste skedena på
herdediktens väg genom världslitteraturen, och fullständighet vore
det obilligt att av den begära. Men där saknas dock
några betydelsefulla namn: det har anmärkts (av Martin
Lamm i hans bok om Oxenstierna), att en antik författare
som Heliodorus, vilken Creutz synes hava känt, icke
omnämnts. I något egentligt sammanhang med den övriga
herdediktningen ställes »Atis och Camilla» knappast: men
genom att själv påpeka några likheter har Levertin givit
1 Martin Lamm har anmärkt, att denna sång dock varit tryckt
redan 1767.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
