Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för Levertin det allra främsta. I slutet av den första essayn
visar han, huru det tar rent dionysiska former, hur »det
heliga vanvettet, den gudomliga yran» just är det som
skiljer Bellman från alla hans efterföljare — och genialiskt
fullföljer han, hur hos skalden känslans djupsinne, den
röda branden av hans livstörst, orgiens ständiga brus över
hans världs rosenröda och rusiga tummel med dödsklockans
klang i bakgrunden, hur denna yra omstöper allt, ger allt
samband och skönhet, blir »uttrycket av enheten med
modern jorden och dess alstrande krafter». I hela detta
stycke och i synnerhet dessa ord når Levertins
Bellmans-tolkning sin höjdpunkt: ty just alltings och allas upphov
ur marken och oslitliga sammanvuxenhet med naturen är
sist och slutligen formeln för den Bellmanska alstringens
mest oförgängliga storhet, kanske också i grunden för hans
och hans figurers rätta religion, och det är förutsättningen
för, att de genom ett sekel förmått hålla sig kvar i den
orgiastiska och dionysiska sfär, dit han lyft dem.
Jag skall icke särskilt uppehålla mig vid essayn om
»Fredmans Epistlar» från 1899, så mycket mindre, som jag
redan anfört ställen ur den. En del idéer i den förra
uppsatsen preciseras och utföras här. Det nya är en rolig och
förträfflig karaktäristik av figurerna och förhållandet mellan
deras verkliga och diktade tillvaro — jag gör här åter
förbehållet, att det dramatiskt-burleskt-nationella elementet
hade starkare bort komma till sin rätt. Viktigare är
jämförelsen mellan »Frithiofs saga» och Epistlarna såsom
nationaldiktningar, och synnerligt antaglig — huru mycket
Wirsén än angrep den — förklaringen av de både yttre
och inre omständigheter, vilka ryckt den förra, en tillfällig
produkt av romantisk åskådning och mytologiska
föreställningar, längre fjärran från det nuvarande svenska
folkets medvetande än den senare. Utmärkt och helstöpt
är framställningen av gammalsvenskhet och rokoko hos
Bellman. Och i en rent skaldisk bild slutar Levertin med
att skildra Bellmansdiktens liv i allt som har kvar något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
