Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Adolf Ludvig Hamiltons anteckningar (i »Svenska memoarer
och bref IV», 1901) ävensom i »Svenska gestalter» den
roliga skildringen av »En aristokratisk tidningsskrifvare och
hans familj», Josias Carl Cederhjelm och hans broder
Germund Adam, en ypperlig människostudie av två originella
och olikartade bröder och tillika ett fylligt och upplysande
bidrag till pressens och oppositionens historia kring 1780.
I detta galleri av gustavianska typer, vilkas inre och
yttre Levertin så noga rannsakat, har jag sparat konungens
egen till sist, fastän det var den första karaktärsstudie han
gjorde. Utom i denna uppsats (i Ord och bild 1892, den
kallas där »en karaktärskiss»), har han sysslat med Gustaf
111: s personlighet framför allt i kritiken av Schiicks
danska föredrag om konungen (1904, nu i »Essayer I»)
ävensom tillfälligt flera gånger, t. ex. med anledning av »En
roman om Gustaf III», 1899 (»För och mot», dock blott
beträffande ten kärleksepisod) och av prof. Stavenows »Konung
Gustaf III» (1902, nu i »Svensk litteratur II»),
»För mig har Gustaf III på något underligt sätt blivit
en symbolisk figur och personligt kär, allt sedan jag första
gången kom in i hans tid» säger Levertin 1904 (jfr I: 443).
Sympati och strävan att förstå ligga också till grund för
den förklaring han genast i sin första uppsats söker giva
konungens karaktär. Han utgår från två förutsättningar:
den bekanta, att Gustaf tedde sig som en evigt skiftande,
oåtkomlig personlighet, fantasirik och nyckfull, orolig och
kvinnlig, vilken icke ens hans närmaste vänner någonsin
fingo ett grepp på, än mindre naturligtvis hans fiender,
som dock tro sig känna honom i grund och botten; och
sedan den, vilken Levertin tillmäter en självständigare
betydelse, att han under sitt levnadslopp undergick en så
genomgripande förändring som få regenter. Levertin
försöker emellertid icke att granska de olika element, varav
detta märkvärdiga temperament från början var
sammansatt, lika litet som han i allmänhet betonar, vilka
uttrycksformer de togo i konungens personlighet och handlingar
— med undantag av några företeelser från hans ungdom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
