Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ofantligt mån Levertin är, när han förkunnar sin romantik,
om att tillika understryka sin naturvetenskapliga
livsbetrak-telse. Självfallet glömmer han då heller icke den
naturalistiska rörelsens historiska betydelse, och vid särskilda
tillfällen låter han sig angeläget vara att påminna därom.
Reaktionen mot den, betonar han uttryckligen vid
sekelskiftet, var enbart estetisk, livskärnan förblev modern och
positiv: alltså, i grunden hade den rätt, fastän den misstog
sig om sitt konstnärliga uttryck! Hans samma år, 1900,
skrivna stora polemiska artikel mot C. D. af Wirsén
utvisar, att han i fråga om dennes synpunkter för den litterära
kritiken har alldeles samma tankar som nära tjugu år
tidigare. Med en iver och eld, som påminna om hans
ungdoms, hävdar han, att även för andra än Wirsén existerar
den plikt att kämpa, denne plägar åberopa —■ även andra
ha heliga ting att försvara, »tankens och känslolivets frihet,
konstens oberoende av konventioner och band, de skapande
viljornas försvar mot medelmåttornas gräshoppssvärmar».
Och det är kvar något av åttitalets stridslust i slutorden:
»Vi förtjänade ett tadel, på ett helt annat sätt rättmätigt
än den Wirsénska intrigens och illviljans, den dag, det
om oss kunde sägas, att vi läto facklorna slockna och
dunkelmännen fritt grassera.» — Naturalismens omstörtning
av all gammal estetisk lagstiftning, skriver han 1905 (i
»Stockholmsnaturen i svensk dikt»), tillhör de mest
genomgripande förändringar vår litteraturhistoria känner; och
fastän han icke här bestämmer vinsten eller vikten av denna
förändring, veta vi, att i grunden hans tankar därom icke
sviktat.
Levertins uppfattning av poesin, liksom av konsten i
allmänhet, är i högsta grad betingad av den
stämnings-grund, på vilken han byggde sina första dikter med deras
i hans liv så djupt gripande händelsemotiv, och, som en
följd därav, sitt resonemang i »Pepitas bröllop». Allt vad
han då genomlevat och sökte få fram i dikten, höjde denna
för honom till helg och högtid, ett tempel, där han hängav
sig åt sina gudars tillbedjan och förvandlade sina erfaren-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
