Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heter till mystiska moment i världsutvecklingen, symboler
av mänsklighetens väl och ve, över vilka han ruvade långt
fjärran från verklighetens vägar och vardagshändelsernas
gång. På samma sätt blev för honom all fördjupning i
konst till dröm och till eggelse åt fantasin. Man må
blott minnas, hur han just i de ovan citerade aforismerna
skildrar sin vandring i ett av de stora tavelgallerierna och
inför bilderna förlorar gränsen mellan dröm och verklighet,
nutid och forntid, eller hur utomordentligt han över huvud
kan åskådliggöra ett konstverk genom ord, d. v. s. göra
dess innehåll levande för sin inre syn. Konstverket tar
gestalt av en realitet, som rymmer långt mera än
verkligheten själv, och konstnärens skapande akt är en syntes
av iakttagelse och dröm, av återgivande och förskönande,
förallmänligande, ett »guldmakeri» av stoff och ett »trolleri»
— för att tala med Levertin själv.
Sådana resonemang — vi känna gott igen dem från
tysk nyromantik — tyckas innebära en mycket
aristokratisk syn på konsten, i alla fall mycket stora anspråk
på den. I själva verket hör man Levertin ständigt i de
starkaste ordalag förkunna, huru högt han fattar diktens
uppgift. Ett utslag härför är bland annat, för att genast
citera något vartill vi få anledning återkomma, det
bekanta och ompolemiserade stället i karaktäristiken
av Heidenstam, där Levertin bekänner sig skatta ett
diktverk eller ett musikverk desto högre ju större
rikedom av tankar och ju mer väckelse till tankar innehållet
omfattar. Och låt oss här genast tillfoga ett annat citat:
i recensionen av »Ådalens poesi», också den mycket
omskriven, säger Levertin, att »det som innerst avgör en
diktnings betydenhet är, utom formen ... naturligtvis dess
innehålls rikedom, kraft, finhet, skärpa, med ett ord dess
själ i sin differentiering från alla andra». Redan detta synes
jäva den uppfattningen, att Levertin var en oinskränkt
anhängare av läran om konsten för konstens egen skull,
»Part pour 1’art», för så vitt denna teori anses liktydig
med den konstnärliga teknikens, formens kult och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
