Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i mystiken söka bot för vad verkligheten rövar bort för
dem av känslans och hjärtats värden. Han betecknar vidare
de båda böckerna såsom allvarliga vittnesbörd om
genomlidna pinor men också som nedslående prov på en stor,
sjuk intelligens’ hysteriska behov att degradera sig själv.
Men denna sjuklighet kunde glömmas, »om blott
sannings-kampens brännande allvar helt och hållet betog oss».
Stundom är detta fallet, såsom i »Jakob brottas»,
genomsusat av en förtvivlans sublimitet, som tystar alla inkast
och har ord av gammaltestamentlig, profetisk eldharm.
Men för det allra mesta ser Levertin här en självhävdelse,
som offrar allt annat, en egenrättfärdighet, som gör den
skrivande till varandets medelpunkt, som tröttar och oroar
med sitt andliga rättshaveri och sin ånger, vilken aldrig
är förkrossad och stilla, men ständigt träter och sorlar.
»Legendernas» enfaldiga anekdoter och illa kontrollerade
sinnesintryck väcka enbart hans harm.
Det är att förmoda att Levertin, när han satte
»Mystikdiktaren» som rubrik på sin uppsats i essaysamlingen,
övervägt, att han här icke blott talade om »Legender», vilken bok
var artikelns upphov och vilken han själv betecknade såsom
en svag upprepning av »Inferno», utan också om denna
tidigare bok, och att han då åter läst den. I själva verket är
grundstämningen ju densamma. Och sant är också, att man,
när den framkom, på de allra flest,a håll betraktade
»Inferno» från samma synvinkel som Levertin — såsom ett
beklagansvärt avsteg från diktarbanan, ett dokument om
en sjuk själ och ett förvillat omdöme, dock erkännande att
den innehöll flera sidor av poetisk styrka, än vad Levertin
åtminstone i detta sammanhang medgav. Enskilda kunde
kanske tänka annorlunda. Men betecknande var det, att
Karl August Tavaststjerna — själv troende sig i strid med
samhället och förbisedd — i det lilla finska landsortsblad
han redigerade, skrev en ljungande protest mot kritiken,
framhållande vilken fruktansvärd kamp där dolde sig
bakom och huru allmänheten, i stället för att ringakta ett
dylikt själens verop, borde besinna vilken del den hade i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
