Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ena sidan är den mångskiftande rikedomen i själva
intellektet, i mottagligheten, i intressena, å andra sidan vissa
moraliska grundprinciper, allt tydligare med åren, om vilka
hela diktningen rör sig. Sådana brister äro en följd av
dagskritikens eget väsen: man skall så hastigt som möjligt
ge sitt omdöme om en bok, suga musten ur den, i
förbifarten kasta en allmän återblick på författarens alstring
och egenhet: det blir icke mycken tid övrig för en syntes,
förutsättande ett levande minne av eller ett nytt inträngande
i diktarens verk. Men i varje fall ger Levertins karaktäristik
av dessa böcker, så glänsande och verkligen stark den i
många punkter är, en om icke precis falsk, så dock osäker
och ensidig bild av vad diktaren velat.[1]
Utan gensägelse röja de två sista artiklarna, om »Döda
fallet» och i synnerhet »Gustaf Sparfverts roman», ett
intimare tillägnande av Hallströms diktning, fastän också
i den första allt ännu talas om »hans oroliga tankes
splittrade och gnistrande fantasi» och i den senare om författaren
som »en av vår diktnings oroligaste flyttfåglar». Man kan
icke finna starkare och vackrare ord än dem, med vilka
Levertin prisar naturskildringen i »Döda fallet», ej heller
ett mer sympatiskt referat än det av Sparfverts livsöde.
När Levertin likväl icke förallmänligar detta, utan säger att
allt i denna berättelse »hänger på själva framställningen»
och mest betonar den utomordentliga konstnärlighet och
stämningsmakt, varmed särskilt sjukrummets poesi
tecknats, så är det kanske icke enbart hans fel, att icke själva
den mänskliga innebörden av konflikten stod för honom
starkast i boken, utan just dess konstnärliga enskildheter.
Men naturligtvis var han fortfarande närmast dragen till
dem.[2]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
