Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som kommer till synes i hans anmälningar, vilka
huvudsakligen inskränkte sig till ett bestämt område.
På tal om Renan har ovan redan nämnts Levertins
essay om Zarathustra. Formen av en poetisk vision
av-brytes av utläggningen om Nietzsches lära med »de stora
ödenas hänsynslösa hunger och självtagna rätt» såsom
motvikt mot den modlösa och livsnekande pessimismen,
»det veka och vanmäktiga medlidandet med sänkt huvud
och blida ord om allts orättvisa och allts förgängelse».
Därpå följer en framställning av den aristokratiska
person-lighetsidéns uppenbarelser genom tiderna, från antiken ända
till Darwin och den tyska krigsstämningen efter 1870—71.
Gestalten blir emellertid ny med Zarathustra, vilken »med
livsstyrkans alla egenskaper försmälte självuppoffringens
mystik, då krigaren blev apostel». Jag vet icke, om Levertin
i sin en sida omfattande kommentar till detta yttrande
fullt träffar det riktiga, då han talar om hur detta
»feberaktiga famnande av livet, denna lust att piskas av dess
stormar», i själva verket var självförbränningens begär
efter förintelse och jämför Zarathustras livskärlek och
dess strävan mot passionen och kriget med det vanvett som
växer ur fruktan för döden och kan leda till självmord.
Andemeningen i de citerade bekanta raderna »Ja! ich weiss
woher ich stamme» o. s. v. tror jag han icke tolkat rätt,
då han låter dem bevisa detta. Diktar- och tänkarandens
rastlösa brand, som slutligen förtär, men som också glödgat
allt vad den berört, givit alla gamla värden ny glans och
härdning, behöver icke vara begär efter självförintelse, och
livskraftens förening med ödslighetskänslan behöver icke
innebära en dragning till undergången såsom »den enda
frälsningen från övermåttet av livsåtrå.» Minst passar detta
in på profeten i »Also sprach Zarathustra», där han skrider
fram »gliihend und stark, wie eine Morgensonne, die aus
dunklen Wolken kommt». Det är sant, att Levertin med sin
Zarathustra nu menar Nietzsche själv och hans öde. Men
som karaktäristik av honom säger uppsatsen ej mycket:
den återger i denna del snarast blott ett intryck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
