Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
storheten och grundstämningen av folkets och jordens poesi,
i släkt med Selma Lagerlöf och Gottfried Keller, betecknar
han Frenssen, fastän såsom skaldisk personlighet långt
underlägsen dessa och alltjämt överraskande med
stil-löshet och smaklöshet. Jämförelsen tyckes i själva verket
djärv, när man tänker på all den besynnerliga barlast, som
flyter med i Frenssens visserligen med originella figurer
befolkade och alltid för fulla segel länsande sagofartyg.
Men då Levertin t. ex. kallar skildringen av det nordtyska
folket i »Hilligenlei» poetiskt lysande, ser man, att han
menar allvar. Och han sätter värde på och understryker
bestämt bokens lära om vilken styrka och hälsa denna
ras besitter, vilken kraft i att kämpa och tjäna. »Huru
väl känner man icke, att detta är krigets, kunskapens och
arbetets folk, som förökar sig och fyller jorden med sin
avkomma.» På samma sätt ge honom Omptedas böcker
med deras människors »kraft och vilja» en bild av »en hel
kulturs riktning och ett helt lands styrka».
Så har Levertin, med samma respekt för företeelserna
som alltid, sökt tränga in i det, som dessa tyska författare
väsentligast ville och det, som de gåvo. Denne beundrare av
Racine och Anatole France omvärver den robuste och
smak-löse lantprästen i Holstein med den store folkepikerns gloria
för den märkliga insats, han gjort genom ärlig och
kärleksfull skildring av sin bygd och dess människors livskamp;
denne lärjunge av Renan och älskare av en Marcel Schwobs
och en Comtesse de Noailles’ på olika sätt överkultiverade
och subtiliserade konst, denne skald, som förtjuses av
stäm-ningslivets spel i nordiska sinnen, gör sin allvarliga honnör
för personerna i »den tyske officerens roman», hos vilka
den kraftiga, målmedvetna viljan och energin ersätta allt,
vad som annars synes honom ge tillvaron färg och lyftning.
Åter ett vittnesbörd om hans andes vidd och hans
ödmjukhet inför livsvärden av olika slag, blott de äro starka,
hans vördnad för ett stort uppsåt och hans fullständiga
frihet från trånga och doktrinära synpunkter på litteraturens
konst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
