Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jämför han Wilde med Maurice Barres, »en av det unga
Frankrikes allra roligaste (!) krafter», moralisk
paradox-makare som Wilde är estetisk., älskande Loyola som Wilde
älskar sofisterna. Och rekommenderande Wildes dialoger
till läsning av alla litteraturvänner i Sverige, emedan det
är »fri luft i dem, ett vida finare förstånd, en vida mer
konstnärlig känsla, än den svenska kritiken består», går han
över till en jämförelse med förhållandena hemma, som
beröras i översättarens, Edv. Alkmans, förord. Vad själva
kärnan beträffar, lärorna om skönhetens och fantasins
berättigade envälde i dikten, har den, säger Levertin, på ett
ganska närsläktat vis framlagts av fieidenstam i hans
kritiska broschyrer och i »skönhetsdyrkans stora epos Hans
Alienus».
I essayn från 1905 återfinnes ingen av dessa paralleller
och intet av detta erkännande åt Wildes estetik.
Lever-tin har fått en annan syn på den: han förblandar icke mer
Wildes estetiska självändamål med sina egna
(Heiden-stams) teorier, och aktar sig över huvud att förallmänliga
hans läror. Vill man hava ett ögonskenligt bevis på den
utveckling Levertin i fråga om »esteticism» genomgått under
dessa tolv år, må man jämföra dessa två uppsatser med
varandra.
Essayn är i flera avseenden märklig. 1 fråga om
framställningskonst hör den icke blott till Levertins mest
glänsande, men också till hans solidaste. Den ger med ovanlig
skärpa både den yttre och den inre karaktäristiken. »Han
var ett utomordentligt dyrbart och konstfullt
fyrverkerinummer, sådant monstrum av eld och glans, som i luften
bildar ett fantastiskt system av solar, stjärnor och kometer
och upplösa sig i ett regn av gyllene pilar och brokiga
blommor med som ädelstenar slipade kalkblad.» Det är
ett bländverk för ögonblicket: när det slocknat är allt
släckt också i åskådarens själ. »Man tänker på, att
någon-städes i smutsen på den svarta jorden ligger den tomma
hylsa, ur vilken detta lågans och skenets förgängliga trolleri
... stigit och försvunnit.» Vilken utomordentlig och gripande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
