Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bland övergångstidens män får C. G. Pilo en varm
hyllning och både kröningstavlan och Sofia Magdalenas
porträtt en vältalig beskrivning.1 Martin och Breda föra,
under engelskt inflytande, utvecklingen vidare. Elias
Martins porträtt av Ulrika Scharp driver skildrarens
mottaglighet till dess höjd: »Nu är ansiktet allvarligt, men jag vet
hur förtjusande hon kan le. Hon har berättat mig litet om
sig själv, som vore indiskret att tala om, men jag sörjer
redan på förhand den dag utställningen skall stängas och
jag ej längre får höra hennes ljusa, tunna röst.» Det är ju
ett »litterärt» konstbedömande, om något, men vilken
in-levnad i konstverket röjer det icke i all sin litet barnsliga
formulering. Samma utförlighet och värme möter icke i
behandlingen av Breda, som dock kallas »kanske den
skickligaste porträttist vår målarkonst ägt». Därpå kommer turen
till Krafft d. y. och hans efterföljare Södermark och Troili,
av vilka den förre åter ger anledning till en tidsbild, en
barndomssensation från mormors hem, och den senare med
rätta får namnet »den store porträttören mellan Breda och
Rosen». Hans gestalter från sextiotalet, säger Levertin,
visa oss livslevande den generation, som gjorde
representationsförändringen och satt vid inflytande och ämbeten, »då
Strindberg gick och filosoferade som ung revolutionär bland
konstnärerna vid Lilljans». Några ord ägnas historiemåleriet,
med en stor komplimang åt Höckert — hans »Slottsbrand»
är all svensk historiekonsts mästerstycke — och några ännu
färre åt landskapsmåleriet, och artikeln slutar med en
utblick på samtiden, som fört de artistiska idealen långt
framåt, högre än de stått i många decennier.
Översikten ger, såsom redan sagts, i stora drag en
levande bild av utvecklingen, i synnerhet under
sjuttonhundratalet. Det hade icke behövts mycket till för att denna
bild varit ganska fullständig. Man förvånar sig att en
konstnär som miniatyristen Gillberg, vilken dock enligt Looströms
1 Man må härmed jämföra Looströms fullständigt avvisande
karaktäristik av detta porträtt (a. a. s. 337): grönaktig färg, glatt
modellering, monotont, prosaiskt.
27. — Levertin. 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
