Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
katalog på utställningen hade hela aderton nummer, icke
ens är nämnd. Omdömet om Krafft d. ä., »torr och
borgerlig», förefaller väl snävt, då man minnes att han var
representerad ej allenast med Bellmanporträttet från Oripsholm
utan också med det präktiga Creutzporträttet från Uppsala
och att han, såsom Levertin själv senare yttrar, gav
»kredit åt oljan» tillika med Lorenz Pasch d. y., vars
förtjänster i detta avseende ej heller närmare omtalas; i boken
om Lafrensen är Pasch däremot föremål för en nära nog
entusiastisk skildring. I den långa och vackra karaktäristiken
av C. F. v. Breda saknar man en hänvisning till, att han var
lärjunge av Josua Reynolds, vars porträtt också fanns bland
hans nu utställda arbeten. Även den yngre Meytens var
representerad, men är icke nämnd.
På våren 1899 utkom i Sveriges Allmänna
Konstförenings publikationer i stort kvartformat »Niclas Lafrensen
d. y. och förbindelserna mellan svensk och fransk
målarkonst på 1700-talet. Konsthistorisk studie.» Det är ett av
de allra första stora, sammanfattande arbetena i svensk
konsthistoria och på samma gång ett av Levertins lärdaste
och viktigaste verk.
Ännu 1892, när Georg Nordensvan med sin bok »Svensk
konst och svenska konstnärer i 19: de århundradet»
be-gynte sitt outtröttligt intresserade arbete i den fosterländska
kulturhistoriens tjänst, betecknade han den svenska
konsthistorien som »oröjd mark». Detta var på sätt och vis sant,
men uttrycket innebar dock någon överdrift. 1 sin »De
bildande konsternas historia» 1867 hade C. G. Estlander
ägnat femtio sidor åt konsten i Sverige från Ehrenstrahl
till den gustavianska tiden, lika många åt denna och lika
många åt senare tiders konst, samt särskilt första gången
sammanfattat Sergels betydelse. 1869—1872 hade C.
Eich-horn i sina »Svenska studier» berört spörsmål rörande
svensk konst från mycket olika tider (likaså i »Nya
svenska studier» 1891), och hans konstnärsbiografier i »Nor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
