Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ideal småningom klarnar. Detta ger Levertin anledning till
en utflykt på Karl Xll-ikonografins område — men han
reserverar sig mot alla fordringar på dennas fullständighet.
I själva verket har det uppvisats, att han förbisett viktiga
inlägg (Axel Sparres) från hans egen tid.1 Efter att hava
beskrivit de kungliga porträtt Lafrensen gjort — börjande från
»Fredrik I: s barockfigur med sin fysionomi av flickjägare
och storätare, anteciperande Offenbach», och Ulrika
Eleonora »med den oändliga näsan och huvudet framåtböjt,
draperat i hermelin och överdriven sedlig värdighet» — slutar
Levertin med att visa honom såsom Lundbergs kopist och
efterhärmare. Huruvida i några av faderns miniatyrer över
Lovisa Ulrikas barn verkligen, såsom Levertin förmodar,
synas spår av den unge sonens första försök — »grön
skiftning över alla skuggor, försök till elegant vridning på
huvudena och prickiga pastellfonder» — torde bliva svårt att
avgöra.
Emellertid fortsätter framställningen som sagt icke nu
med sonen, utan huvudinledningen, alltså om förbindelserna
mellan fransk och svensk målarkonst, tager vid. Detta är
otvivelaktigt bokens från alljnän historisk synpunkt mest
vägande del, och helt visst har Levertin också här nedlagt
det allra mödosammaste arbetet och den vidsträcktaste
kunskapen. Endast några korta antydningar kunna givas om
kapitlets rika innehåll.
Konstförhållandena i Paris skildras till först i breda drag,
med akademin som medelpunkt. Denna inrättning, också
den ett utslag av den Colbertska koncentrationsidén,
betraktar Levertin såsom en utomordentligt hälsosam
upp-fostrarinna till kunskap, stil och skola. Alla de betydande
svenska målare, som gästade Paris vid denna tid, voro
akademins lärjungar. Det var kanske i akademins
ateljéer, såsom ännu i våra dagar, det goda förhållandet
mellan lärare och elever och det goda kamratskapet grund-
1 Hahr i nyss citerade anmälan. Denne förf. har i sin bok
David v. Krafft och den Ehrenstrahlska skolan i Sverige, s. 61 ff.,
108 ff., gått närmare in på uppgiften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
