Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M 5
ILLUSTRERAD BARNTIDNING
45
Rysstupp, sade ynglingen förnärmad oeli
retirerade till dörren.
Fröken skrattade och ropade efter honom:
— Hör på, Carl Johan, hed din mamma
bestå dig litet tvål och vatten och skrifva
upp det på min räkning.
Rupsitups glömde sitt ärende, sprang stött
och halfgråtandc upp till sin mamma och
berättade, att fröken kallat honom rysstupp
och bedt hans mamma skrifva tvål och
vatten på hans räknetafla.
Från den stunden visste hela huset, att
han hette Rupsitups ocli i allo förtjenade
denna hederstitel. När han om somrarna
kilade ned på gården i sin lättaste
morgon-toilett för att hemta upp en mugg vatten
till madamens kaffetår, eller om vintrarna
arbetade i sitt anletes svett för att måka
upp en väg i snödrifvan åt sin goda vän,
professorns misse, hördes alla ropa till
honom: god dag, Rupsitups! Hur mår du,
Rupsitups? Och det förtröt honom slutligen.
Det hjelpte alls icke att klaga för
mamma, ty hon svarade alltid:
— Håll mun, och låt mig vara i fred. —
Och så gick han ned till den unga fröken,
som ofta gifvit honom russin och
pepparkakor, och bad henne, att hon skulle säga
till åt alla, att han inte hette Rupsitups, och
inte heller ville heta så.
— Ja det skall jag visst säga, svarade
fröken, men då får du icke heller se ut
som en rupsitups. Och så tog hon en sax,
som sade klips, klaps, och bums låg hela
den stora peruken på golfvet. Ja,
kyrktup-pen har ju lärt oss, att ’”högmod går för
fall.71 Och så tog fröken en svamp, blötte
den och gned dugtigt tvål derpå, och ett,
tu, tre stod der, i stället för den lilla
smuts-pelle, en skinande ren och lin liten parfvel,
som ingen skulle trott vara den samme som
Rupsitups. Madamen tackade fröken, som
besparat henne så mycket besvär, och
lof-vade att Carl Johan alla dagar skulle få
komma ned och lära sig a, b, c, d för
fröken. Och fröken lofvade att han ännu skulle
bli en duktig karl, kanske till och med
professor.
Så slutade Rupsitups’ frihetstid, och
härefter fick han behålla sitt ärliga namn: Carl
Johan Blom.
Professor blcf han väl icke, men
möjligen en väl meriterad vaktmästare vid
Zoologiska Museum.
— hilda.
Lim karls vintervisa.
(Melodi: ”Wnsu marschen.”)
jiiu arm är stark. I lekens fröjd
1^ Jag slår min boll mot himlens höjd,
Och med min kälke åker jag
För branta backen ned hvar dag.
Stålsko också
Jag spänner på.
Framåt det bär,
På insjön der.
När den med is sin bölja klär.
En vall af snö sen bygger man,
Så fast, att den ej ramla kan.
Och stormens lek och stridens ras,
De slå ej lätt min borg i kras.
Och ramlar den,
En ny igen
Man bygga får,
Som bättre står
Mot fiendernas starka kår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
