Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Njut glad din barndoms sälla dar,
Dess minnen göm i hjertat q var.
Du tro och hopp ej tappa skall!
När du blir stor, bygg då en vall
Mot våldets lek,
Mot list och svek,
Mot synd och blygd,
För rätt och dygd,
För sauuing, frihet, fosterbygd!
Wanda.
Segelfärden.
Berättelse af M.
vackra sommaren 1873 vistades
.arle Lang med sina föräldrar och
tvenne yngre systrar, Fanny och Helmi, i
Porkkala skärgård. Barnen njöto af det
friska lifvet vid hafsstrandeu och kände sig
mycket lyckliga att springa barfota i den
varma sanden och simma i den salta
böljan.
Iluru olika föreföll ej sommaren här ute
på landet, jemförd med den föregående, då
de nödgats qvarstanna i staden.
Kaarles far var en skicklig seglare och
hade mången gång med sin slup vunnit pris
vid kappseglingar.
Denna sommar skulle Kaarle inöfvas att
på egen hand styra slupen. Gossen
längtade äfven med otålighet, att fadren skulle
lernna båten till hans eget förfogande, ty
Kaarle ansåg sig redan vara ganska säker
på sin kunskap i segling.
Fadren deremot, som ej var alldeles
öfver-tygad om sin sons skicklighet, hade
bestämt, att ännu uågou tids öfning
beholdes, innan Kaarle finge pröfva sina krafter.
Ofta företogo Kaarles föräldrar jemte
barnen segelturer med slupen, utan något
be-stäradt mål, medtagande mat och annat,
som var nödvändigt för par dagars vistelse
i skärgården. De voro alla särdeles roade
af dessa utfärder och redde mången ljus
sommarnatt sitt nattläger i båten eller ock
i någon lutande notkoja, hvilken de under
färden upptäckt.
Huru behagligt var det ej att i den
gungande båten dricka det rykande kaffet, som
modren helt behändigt tillredde i det
medföljande kadoköket, och huru ovanligt
smakligare var c\j smörgåseu för barnen ute på
det öppna hnfvet.
Middagen förtärdes helst i laud, der
modren, biträdd af sina små flickor, framsatte
maten på någon stor Ilat sten eller i det
mjuka gräset; och anrättningarne behöfde
ej vara synnerligt omvexlande, ty sjöluften
gaf alltid god appetit, hvilken kryddade
maten förträffligt.
En dag, i medlet af Juli månad, var
Kaarle ensam hemma: lians föräldrar och
syskon hade med ångbåt rest på besök till
slägtingar, hvillca, lika som de, utflyttat till
skäreu för sommaren.
Kaarle hade förbehållit sig att stadna
hemma, ty värden på bondgården, som jemte
sitt folk ärnade sig på notdragning, hade
bedt Kaarle följa ined på uågra dagar till
Storholmen, der de hoppades att
strömmingsfisket skulle blifva lönande. Gossen
var förtjust i förslaget, och då han erhöll
sin faders tillåtelse, var det med stor fröjd
han motsåg färden. Ilan i ordningstälde
metspön och drag, slipade sin goda starka
fällknif och nedtog sin blomportör; alla
dessa saker, tänkte han, blifva visst
nödvändiga under flera dagars vistelse bland
klippor, holmar och skär. Samtidigt
fiskarfolket, hurtigt och gladt, ville lägga ut från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
