Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
ILLUSTRERAD BARNTIDNING
M 9
— Alfred och Alexander funno detta förslag
mycket klokt, och hu beg&fvo de sig, Ferdinand
till höger närmast hemmet, Alfred rakt fram emot
målet och Alexander till venster genom en utmark,
pä hvilken endust par nybyggen voro uppförda
Alfred, som var litligast, viftade med mössan
farväl och llög i yrande fart ned för den branta backen
och vidare öfver ängen, som, betäckt af ett
bländande hvitt snötäcke, utbredde sig framför lians
blickar. Lik en falk spände bau sina ögon i marken,
der hau skidade fram; men ganska länge iick han
fortsätta sin färd, utan att upptäcka minsta spär.
Vidare, vidare, tänkte hau, och i feberaktig oro
iiög han åstad.
Ett rop tyckte han sig plötsligen höra; han
stad-nade. Från hvilket håll hördes det, frågade hau
sig sjelf, och lysnade uppmärksamt. Ilvem af
bröderna kan det vara? han har säkert upptäckt
vargarna och nu hehöfver han hjelp.
Ropet upprepades än engång, men kom ej från
någon af bröderna utan från en nötskrika, som af
Alfred uppskrämts från dess goda plats å en
korustack på en närbelägen sved.
Alfred fortsatte derföre sin färd, men vägen bl ef
nu allt svårare, skogen måste genombrytas och
qvistar och ojeinnhetcr så mycket som möjligt
undvikas. ålen hurtig som Alfred var, tänkte han ej
på småsaker, utan torkade sin varma panna med
näsduken, pustade ut en liten stund och så bar
det af igeu.
Bäst hau så skidade fram, upptäckte han spår
i snön. Dessa spår liknade visst mycket spåren af
en hund, men som hundar och vargar äro
släg-tingar, måste spåren efter dem likna hvarandra,
tänkte Alfred, och skyndade derföre framåt.
Hon var just i lieråd att ropa pä bröderna, men
utträdde i detsamma från skogen och fann, att
spåren ledde till IVäisälä hemman som låg framför
honom.
Nej hvad ser jag? utropade Alfred, här tinnesju
äfven spår efter skidor Ferdinand har säkert
kommit hit föremig, det kan vara så bra, ty jag
känner mig alldeles uttröttad och hungrig.
Framkommen till gården, fann han folket
sam-ladt i stugan vid middagsbordet och gaf sig
knappast tid att helsa, utan steg fram och frågade om
folket sett Toveri och Musti och om lians bror
Ferdinand var här.
Nej herre, svarade husbonden och doppade lugnt
en rykande potatis i mujklaken, några främmande
hundar och herrar Imfva vi ej sett.
Men sitt då ner för all del, unge herre, sade
värdinnan, ni ser så trött ut, ni hur kanske skidat
långt redau i dag?
Alfred kände mer än väl, att han varit länge ute,
ty utom tröttheten plågades han förfärligt af sin
torna mage. Han hade ju utan frukost begifvit sig
ut och nu var det redan middag. Kära värdinna,
svarade han, jag har varit ute sedan tidigt i morgsc,
låt mig dorföre äta tillsammans med eder, jag är
lika hungrig som de vargar, hvilka troligen liafvu
slukat vår trogna Musti.
Vargar hnfva ju icke under långa tider hörts af
på dessa trakter, sade värden och bjöd med vanlig
linsk gästvänlighet Alfred att taga plats vid
bordet.
Alfred, som icke gifvit akt pä värdens yttrande
om vargarue, följde den vänliga inbjudningen och
började genast dela värdsfolkets kost samt omtalade
derpå utförligt sin egen oro för hundarne.
Måhända skall ni tinna dem på Toivoniemi, men
dit har ni ännu 3 verst, sade husbonden; om ni
önskar, kan ju vår Lasse följa er ända fram.
Gerna hade Alfred afstått från vidare
efterspaning, men bröderna skulle ju mota honom der och
hau ville för ingen del vara sämre än de och vända
om, innan han nått det utsatta målet. Alfred
tackade derföre värd c b värdinnan och begof sig med
Lasse till vägvisare åter på väg.
Då de trötta och andfådda hade uppnått
Toivoniemi gård tänkte Alfred: nu få Ferdinand och
Alexander redogöra för livad de uträttat, måhända
hafva de haft bättre tur än jag.
Inkomna i stugan funno de den tom och Lasse,
som genast tog plats på bänken, sade helt lugnt;
vi kunna ju vänta en stund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
