Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ILLUSTRERAD BARNTIDNING
4—
16
jord ej varit lämplig, ty lera fans alls icke
deri; också nedföllo ofta stora stycken af
de murade boen, då arbetet pådrefs för
raskt, så att det ej hann torka i mon af
påmurning. Detta inträffade i synnerhet
när vädret var regnigt eller luften
vatten-bemängd, och de små bygginästarne visade
då det förståndet att taga sig en hvilodag,
för att afvakta murbrukets torkning. Lifligt
intresserad att förbättra deras
byggnadsmaterial, utströdde jag pulveriserad lera på
det ställe, der de hemtade sitt murbruk,
men detta var dem ej i lag och de togo då
ny plats strax utanför. Två veckor åtgå
för uppmurande af ett välgjordt svalbo,
in-beräknadt nödiga torkdagar, och dervid
hjel-pas båda maknrne åt så vexelvis, att när
den ena kommer med munnen full af bruk,
flyger den andra derifråu. De hafva ej liten
ansträngning att trycka fast jordklumpen
för livarje gång, och den förmodan synes
mig sanjiolik att ladu- och hussvalan
af-söndrar något limakatigt ämne, som
bidrager till murbrukets sammanhållande;
åtminstone göra de vid muruiugen sådana
kryst-ningar, som likna uppkräkning. Sedan
kommer ett välgjordt inuanrede af tina fjädrar,
som svalan merendels i ttygten snappar
antingen ur luften eller från marken.
Kolonin ökades för hvarje dag, så att
då det första boet var färdigt, hade de sist
komna knappast börjat Ett par bon
afslu-des icke. Antingen voro svalorna ej nöjda
med företaget på denna plats, eller hade
måhända uägoudcra af makaruc gått förlorad.
Men hvad hände? Då jag eu morgon som
vanligt gick ut på verandan, för att se om
mina små kära gäster, hörde jag ett
ängsligt skrik från det första nybyggarparet,
samma ljud som då de varna för en fara,
en katt eller roffogel. De flögo ifrigt fram
och åter vid boet, men vågade sig ej in.
Strax derpå tittade också ur boets öppning
eu gråsparfs oförskämda fysionomi, och hans
*?–––––––––––––––––––––
grofva näbh öppnades till en ogenerad
inbjudning åt den på takrännan sittande
makan att taga det röfvade hemmet i
besittning.
Min förtrytelse var häftig och jag
skyndade att utföra hämnarens roll. Att höra
svaleparets glädje, då de ånyo flyttade in
i sitt kära, med så mycken möda nybygda
bo, var en verklig fröjd for sinnet.
Manen, som först efter lång rekognoscering
vågade sig dit, började den mest muutra
sång, som snart förmådde honan att göra
honom sällskap, hvarefter de med sina små
breda munnar utstickande ur boets öppning
tillsammans utförde en jubelduett af
makalös fröjd och bemtrefnad.
Ett par dagar derefter såg jag ett
sön-drigt svalägg ligga på marken, och då jag
tittar upp, finner jag en gråsparfhane
sittande på taket med ett annat äggskal i
näbben. Dagen derpå blef jag åsyna vittne
till en veikligt upprörande scen. Jag fick
höra ett fasligt skrik i ett af svalboen och
såg en stackars svala flaxa ut ur öppningen,
men blifva hängande utanför, utstötande
hjertskärande nödrop och fasthållen i ena
benet af en gråsparfs grofva näbb. Ytterst
uppbragt rusade jag in efter bössan, och
dä han släpte sitt offer och flög ut på
taket fick han med sitt lif plikta för den
fräcka våldsbragden.
Från den stunden tål jag ej att en enda
gråsparf visar sig vid gärden och de äro
nu så tuktade, att de knappast töras visa
sig inom skotthåll. De vackra gulsparfvarne
äro om vintern dagligen framme på trappan
och äta af dufvornas mat, men
gråsparf-varne våga sig ej med i laget.
De sistnämnde finna sig deremot så mycket
bättre i en närbelägen granngård och jag
är alldeles öfvertygad, att de drifvit
svalorna derifrån till mig. — Snart, inväntar
jag de små välkomna Afrikaresandena åter
från södern och skall i år bereda dem en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
