Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
full med de skönaste träd ocli blommor. En
mängd barn rörde sig der; alla sågo
lyckliga ut och alla tycktes vara sysselsatta.
„livad kunna de alla göra der? ”sade
gossen,” jag vill gä in och se.”
Han ämnade gä in och se nu, men fann
till sin förvåning, att emellan honom och
trädgården var ett hvitt moln, sä tunnt och
klart att han väl kunde se in, men ej slippa
derigenom; det var liksom en vägg. Han
ropade då till barnen pä den andra sidan:
”låt mig komma in—jag vill komma inl” ocb
han stötte hårdt till molnväggen, men kunde
icke genombryta den. Han sprang nu
omkring för att se, om der icke skulle
finnas någon öppning, men ingen sådan fans.
Som han så stod och blickade omkring
sig, såg han något, som han säkert tyckte
måste vara „den stora solens hem;” ty låg
hon icke der på detta gyllene läger, med
de präktiga purpur draperierne, och alla
stjernovna stående på vakt! I hvarje stjerna
var ett litet barns lyckliga ansigte, och der
dansade barn rundt om den lysande solen,
alls icke rädda för dess hetta eller bländade
af dess ljus. Det var allt mycket
underbart! Han såg der äfven fullvuxna
menni-skor, men de syntes alls icke gamla eller
som om de någonsin skulle baft någon sorg>
hvilket äfven var underbart. Vandrande
vidare, såg han en klar blå sjö, med
oräkneliga små andar dansande och sväfvande
öfver den i innerlig glädje. Der voro
äfven flera jordiska barn, af hvilka somliga
promenerade vid sjön, andra åto läckra
frukter eller plockade blommor, som växte vid
stranden, och åter andra hvilade på
vin-garne af stora hvita svanor, som voro så
tama och snälla, att barnen kunde styra dem
genom att blott vidröra dem med sina små
fingrar.
”Ack! jag skulle så gerna vilja rida på
svanorna,” utropade den lilla gossen; ”låt
mig komma in, der finnes nog rum för mig,
det är jag säker på.” Och då han så
talade knuffade han med all sin styrka emot
molnet, hvilket dock, när han så gjort, blef
allt tätare och tätare, tills det fullkomligt
skymde utsigten af vattnet, barnen, svanorna
och träden.
Då kastade han sig till marken och
snyftade af vrede, trötthet och sviket hopp.
Snart kände han sig lätt vidröras, och
seende upp, såg han ett par vänliga,
allvarliga ögon fästade på sig. ”Hvarför gråter
och snyftar du så, lilla vän?” sade en mild
stämma.
”Ack! låt mig gå in, der är allt så skönt
och lyckligt, och jag är så trött och
olycklig. Finnes det ingen port till detta vackra
ställe?”
”Jo” sade engeln, ”der äro flere portar,
men de äro alla på den andra sidan. Kom,
jag skall föra dig dit.”
”Ack! kära, goda, vänliga engel, gör det!
Är det långt bort? kan du öppna portarne?
och skola de låta oss komma in? ”sade
barnet och steg upp och försökte att taga fast
i engelns mantel.
”Portarne äro alltid öppna,” svarade
engeln, ”och de äro icke långt borta, men du
kan icke gå dit. Jag skall bära dig. Frukta
ej, jag skall taga vård om dig.”
Engeln tog gossen mildt på sina armar,
och de sväfvade genom luften. Men han
kände ingen rädsla, ty allt var så stilla och
engeln såg så kärleksfullt på honom.
Snart liunno de den andra sidan af
berget, hvilket syntes vara framsidan af detta
sköna stället, ty här voro flera
ingångsportar, och de stodo alla öppna. När de komino
närmare utropade barnet: ”ack, nu kan jag
gå in, tack för att du förde mig hit, var
så god och sätt mig ned.” Engeln smålog
sorgset, och satte honom ned utanför den
första porten.
Gossen ville springa in, men fann, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
