Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de dystra skogarne; och hvarest cn stråle
föll, der var man säker att eu stig fans;
och hvarest man såg en vandrare på en
stig, fans der alltid cn lysande stråle vid
hans fötter.
„Gå någon af dessa stigar så långt ned
som till mitt hem?’- frågade gossen, när
han en lång stund hade betraktadt strålame
och stigarne.
„Ja,tt svarade engeln. „Se der äro några
mycket små, som leda rakt ned i eder
trädgård. Jag vill återföra dig dit, och du
måste börja att vandra på dessa stigar om
du önskar alt komina uppför berget. Hvarje
gång du fördrifver en dålig tanke och
fålen god i dess ställe, och hvarje gång du
bortstöter en ond känsla ur ditt hjerta och
sätter en god i stället, kan du vara säker
om, att en af de gyllene strålarne har lyst
på diu väg. När du med flit lär dig uågot
nytt om undren i din verld,ochlär det så,
att du kan böja ditt hufvud och tänka:
„Iiuru underbart är icke allt det,som Gud
har skapat!” då vandrar du på en af de stigar,
som upplysas af de gyllene strålarne. Och
när du i ditt hjerta känner: „Huru skönt
och stort är icke allt, som Gud gjort!a ack
då kan du vara glad, ty då kasta de
gyllene strålarne sitt sken öfver dig och du
har funnit en af de vägar som leda till
Allfadrens hus!
Engeln andades på det snyftande barnet,
och dess sömn blef djup och stilla.
OM INFUSIONSDJUREN.
(Forts. fr. N:o 16.)
skapnaden äro infusionsdjuren
myc-et olika alla andra slags djur. De
likna icke fiskarue, ty de hafva inga hårda
ben i sitt inre, icke insekterna, ty de
hafva icke som dessa kroppen afdelad i
bestämda delar, och icke ett hufvud ined
framstående spröt eller så kallade antenner, ej
heller ben så tydliga som de. Icke heller
hafva de som snäckdjuren ett rundt hus,
i hvilket de kunna draga sig in. Närmast
kan man säga, att de likna maskarna, men
de äro sinsemellan mycket olika. Somliga
äro alldeles mjuka, utan uågot slags skal.
Sådaut är t. ex. ett, som man kallat
Vor-ticella, och som är mycket märkvärdigt.
När man först ser det, vill man tro, att
det är eu liten växt. På en mycket fin
stjelk, som med sin andra ända är fästad
vid en vattenväxt, en sten eller dylikt,
sitter dess rundade kropp, som ofvantill är
uågot platt och i kanten är besatt med de |
allra finaste hår (fig. A.) Men snart märker
man att det är ett djur. Ty icke blott att
det vänder kroppen hit och dit, eller med
yttersta hastighet drar tillsammans stjelken
på det sätt, att denna blir som en
spiralfjäder, såsom fig. B, utan de små håren
röra sig med en sådan snabbhet, att man
nästan icke ser dem utan endast den hvirf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
