Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men silfret liöll ej profvct, och med skam
och skada måste riddaren vända hem igen.
Och han tänkte ined förundran: kan det,
finnas något dyrbarare än silfver och ädla
stenar?
Men på andra sidan skogen stod på en
kulle i skygd af några åldriga rönnar en
koja. Ifrån kojans enda fönster kunde man
se en åker, icke mycket stor, men desto
mera frodig. Denna åker var kojans hela
rikedom och dess egares hopp för den
annalkande vintern. Tidigt en morgon tog
mannen åter sin spade på axeln och gick
ut att gräfva diken i do tegar, som nu i sin tur
skulle emottaga utsäde för nästa sommars
skörd. Men när han kom ned till åkern,
stannade han likasom förstenad. Frosten
hade härjat den nyss så lofvande tegen och
på några timmar förstört frukten af många
mödosamma dagsverk. Och med hjertat
upp-fyldt af förtviflau lät han spaden falla till
marken och stirrade håglöst framför sig.
Men då hördes från stugan hans makas
röst. Ilon sjöng en vaggvisa för sin lilla
gosse, och sången klingade friskt och gladt
i den klara morgonstunden:
Nu sofver sött du vid min sång,
Men vaknar stor och stark en gång,
Oish blir min tröst ock blir mitt stöd
Och skyddar mig mot brist ocli uöd,
Och bryter stubb och bränner sved
Och tar från torfvan gyllne sild.
Och då fyldes hans ögon med tårar, och
han tog åter den fälda spaden och började
gräfva. Och han gräfde med fördubblad
ifver, och allt som han gräfde. rullade strida
tårar ned för hans kinder och föllo ned på
spaden, der de i solens strålar glänste som
de vackraste perlor och ädelstenar.
Men då hustrun kom ut och såg, hvad
som hade skett, lade hon sin hand på
mannens axel och sade suckande: ack! om vi
nu hade skatten, som ligger derbortai skogen.
Och hon bad mannen gå och försöka sin
lycka, och han gjorde sä för hennes skull,
emedan hon bad honom, men c\j derför att
han hoppades finna skatten.
Men livad andra oj förmått med guld och
silfver, det lyckades han göra med sin nötta
jernspadb, till stor förundran för sig sjelf
och folket, hvilket ej kunde förstå
hvari-från han förskaffat sig ett verktyg, som var
dyrbarare än glänsande guld och skinande
silfver.
HELSINGFORS.
(Efter /I. J.
härleder
vanligen staden
Helvitt som den
kringliggande socknens, IJclving, namn af ett
svenskt nybygge, bestående till större delen
af Helsingar, hvilket af Erik den Helige
vid hans infall i Finland 1156 eller 1157
skulle hiir blifvit qvarlemnadt. Enligt en
tradition skulle under Erik den Heliges
regering en koloni af omkring 240 personer
utflyttat från Gestrikland och llelsinglaml
Arvidsson.)
samt besatt den delen af Finland, som nu
kallas Nyland. Hclsingarne skulle i
namnen Helsingfors och Helsingesöcken
efter-lemnat spår af sin dervaro; Gestrikarne åter
i byn Gcstcrby eller Gestrikeby i Sibbo
socken, öster om Helsingfors, samt i en hy
af samma namn i Kyrksliitt socken vester
om nämnde stad. Som hufvudman för denna
utflyttning nämner man llelsiuge-Lagiuauncn
Fale Buru den äldre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
