Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liäst visade sig, hvilken bar honom fram
och tillbaka inom förloppet af ett enda dygn.
Bedan i medlet af följande sekel anför den
svenska historieskrifvaren Olaus Magnus
så-som fullt sannfärdig en underbar berättelse
om Wiborgska smällen. I närheten af
Wi-horg, säger han, finnes en underjordisk håla,
som har den egenskap, att om man kastar
dit något föremål, så uppkommer en
förskräcklig knall, så att alla, som befinna
sig i närheten, falla till marken såsom döda.
Af detta medel begagnar man sig vid
Rys-sarnes infall, och ojämnförligt tiere fiender
falla för detta afgrundsdån, än för de
belägrades kulor. Under tiden fienderna
sålunda ligga hjelplöst utsträckta på marken,
borttaga de belägrade deras vapen, men
göra sig ej den mödan att döda dem. När
bedöfvelseu sedan gått öfver, taga de va-
penlösa till fotters allt livad de förmå, och
akta sig noga att göra om försöket. Men
i fredstid aktar man denna håla
omsorgsfullt, så att ingenting måtte falla dit ner
och sålunda medföra ofärd åt slottets egen
besättning. — En annan sägen om
Wiborgska smällen berättar, att Possc i en stor
kittel under ett halft dygn kokade grodor,
ormar, qvicksilfver, lut och kalk. Derefter
hade han låtit sitt folk dölja sig i källare,
jordhålor och bolster, samt sedan genom
en gammal gubbe antändt sin blandning.
Fienderna hade deraf stupat i tusental, men
äfvcn flere af Posses folk hade omkommit,
hvilka ej brytt sig om att iakttaga det
an-befalda försigtighctsmåttet. Denna kittel
skulle sedan i lång tid hållits i förvar på
Wiborgs slott.
DEN HEMLÖSA.
Sång ocli samtal for barn.
Af S-ing.
PERSONERNA:
STARK, en rik bonde.
ANNA, lians hustru.
MARGARETA,
ELISA,
GUSTAF, Jderus
JANNE,
Eu gumninl gumma.
ELLEN, en liten fader- och moderlös flicka.
Försia scenen.
Scenen föreställer en bondstuga. Margareta,
sitter vid spinnrocken och sjunger.
MARGARETA. (Sjmigor.) Mol.: „uti ilon vackra väron."
Sjung! sjung! mitt glada sinne,
Sjung! sjung en glädtig sång.
Snart är vår fristund inne;
Då vi med fröjd och språng
Få ([Vällens lekar njuta
I glädtig syskouring,
Och icke dagen sluta
Förr’n sömnen träder iu.
(Tutar;) Tyst! hvem kominer.
« Andra scenen.
Margareta, Elisa; den gamla gumman, Ellen.
Gumman. Godafton mitt barn, vi stodo
här och hörde på din sång , och mina gamla
ögon tårades, då jag hörde dig sjunga så
gladt i ditt trofliga hem. Hvilken dyrbar
gåfva är det ej att äga ett hem! Ja, barn!
den som är ensam i verldcu, den vet det
bäst 1
Margareta. Hvad! äger ni ej något hem?
kom och sitt ned, jag skall duka bordet och
ställa i ordning en liten måltid. Berätta
mig sen undertiden, hvarför ni äro ute på
vandring i detta förfärliga oväder?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
