Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*97– 23. Sötba-cjen be-»» 6 ’Qcc&m&ost 1879.
MARIANNES HIND.
solen gick upp, var Marianne
i uppstigen oclf ute i den stora
skogen. Ilon fann snart hinden och efter
ett par timmars outtröttliga bemödanden
lyckades hon slutligen locka den till sig,
så att hon kunde fånga den med en lång
handduk. Hon tog den i famn, kyste deu
och talade med den, och den lilla hinden
såg på henne ined sina stora, mörka ögon,
som om den förstått, att hon berättade åt
den om sin djupa sorg öfver lilla Agnes’
sjukdom, och den stötte sin nos under
hennes haka, likasom för att smeka henne.
Marianne nästan flög åstad med sin unga,
fångnu vän. Hon tänkte, att hon nog skulle
få komma in till den sjuka, fastän det ännu
var tidigt på morgonen.
Ack! dä hon kom upp, låg lilla Agnes
blek och kall. Vår Herre hade i den första
morgongryningen sandt sin engel efter henne
för att bemta henne hem till sig; hon hade
redan blifvit honom så kär!
Marianne gret, så att. hennes hjerta ville
brista, och ilade ut i skogen med sin bruna
vän. Der satte hon sig på en trädstubbe
med armarne omkring den lilla liiudeu och
berättade för den om allt, huru hon led
och livad hon hade mistat. Och hon tog
korallsnöret från djurets hals och band det
om sin egen. Hinden såg på henne, som
om den velat trösta henne, och det förekom
henne, som hade den tårar i ögonen, såsom
Agnes sade dagen förut. Och från den
dagen kom den springande, livarje gång
Marianne klappade i händerna och lockade
den, och livarje gäng hon mjölkade sin get,
kom den efter henne och följde henne till
spången öfver ån. Der väntade deu,
till-dess Marianne fört mjölken upp och kom
tillbaka för att skölja stäfvan, då den fick
dricka det, som Marianne lemnat qvar i
stäf-vnu. Hinden sprang sedan tillbaka till skogen
med henne och blef stående vid en trädstam,
till dess hon hade gått in genom stugans dörr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
