Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ingen hörde djupare rörd derpå, än den
unge jägaren. Men äfven nu nämnde lian
intet om förmiddagens händelse. Då
måltiden var slut, saknade man honom åter.
Denna afton följde hinden endast på afstånd
sin vän; hon hade den fine jägaren till
följesven. När skogen nästa gång stod grön,
var hon hans maka. Den rike och fiue
jägaren gifte sig med den enlda
bondflickan, och folket sade, att det icke fans
mången, som var, så lycklig som han: ty
Marianne egde uti sitt ädla sinne och sitt rena
hjerta en skatt, som är mycket mer värd,
än rikedom och höghet.
(Slut.)
Den förtrollade prinsessan.
var en gång en konung och en
drotting. De hade tre söner och tre
döttrar, hvilka alla voro ganska fula, utom
den yngsta af döttrarna. Hon var så
vacker som den vackraste ros, och lika god
som vacker, och derför tyckte den gamle
kungen så mycket om henne.
Då blefvo hennes fula syskon mycket
afundsjuka. De försökte alltid att göra
heune förtret och förtalade henne ofta hos
sin fader.
Men då han ändå höll af henne, gingo de
till en gammal trollqvinna, för att af henne
få råd, huru de skulle kunna skada sin
syster. IIou gaf dem då en underbar dryck,
och när de låtit prinsessan dricka den,
förvandlades hon till en blomma. Men ingen
visste hvar den blomman växte; man visste
ej ens, hvilken blomma det var.
Den gamla kungen blef då mycket vred.
Han lät kalla den elaka <ivinnan och
tvingade henne att berätta, att hon förvandlat
prinsessan till en ros. Hon tillade äfven:
Om uågon afbryter den rosen och kysser
den tre gånger, så blir den igen förvandlad
till prinsessa.
Konungen gjorde då det löfte att den,
som skulle till honom liemta hans dotter,
skulle få henne till gemål.
Alla unga prinsar och riddare drogo då
ut kring land och rike för att söka
prinsessan. Men rosor fans det, tyvärr, öfver-
allt och ehuru riddarne bröto alla de
vackraste rosor som de hittade, och kyste dem
vill hundrade gånger, förblefvo de dock rosor,
och prinsessan var borta. Då tröttnade de
att söka och foro hem till sitt igen.
Men en af riddarne tröttnade ej. Han
kunde ej glömma prinsessan, som han
älskade, och han beslöt att söka henne fast
till verldens ände. Då kom han in uti en
stor skog. Der såg han en vild rosenbuske
stå vid foten af ett berg, och på den
blommade en ros. Mången riddare hade sett
den före honom, men det var så svårt att
komma dit mellan stenar och snår och den
vilda rosenbusken såg så obetydlig ut, att
de aldrig trodde det kunna vara en
förtrollad prinsessa. Men den trogne riddaren lät
ej afskräcka sig. Hvarför skall jag söka
henne i prakt och glans? tänkte han; hon
var ju i sitt hjerta blyg och anspråkslös
som den minsta blomma i verlden. Och han
banade sig väg genom snåren och öfver
klipporna. Och när lian kom fram. bröt
han rosen, kysste den tre gånger, och se!
der stod den vackra prinsessan framför
honom. Han blef då mycket glad, och förde
genast prinsessan hem till hennes fader.
Sedan firade riddaren och prinsessan ett
lysande bröllop, som räckte i sju dagar,
och lefde sedan lyckliga och nöjda tills de
dogo.
Sigrid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
