Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ILLUSTRERAD BARNTIDNING
LO
—i-
X» 2
afsigten mod dessa besök jendast att plundra
oclLröfva, och understundom förenades bägge
dessa ändamål sålunda, att man först
utbytte varor, ocb strax derpå svärdshugg.
Om vintern 10‘26 sände norska konungen
Olof den helige en af sina män, Karli af
Ilalugaland, på handelsfärd till Bjarmaiand.
Konungen försåg honom med skepp ocb
varor, och skulle hälften af vinsten tillfalla
Karli och det öfriga skeppsfolket. Tidigt
om våren seglade Karli derför till sitt hem
i Ilalugaland i nordliga Norge. Derifrån
tog han med sig sin broder Gunstein jämte
ett antal andra, så att de tillsammans
utgjorde *25 man. För egen del medtogo
de äfven varor, utom dem konungen hade
sändt. Till detta företag sällade sig ännu
ett annat skepp, med konungens läns-man
öfver Finnmarken Thorer Hund, och 80
man ombord. Man kom öfverens om, att
handeln skulle bedrifvas af hvartdera fartygets
besättning för sig, men stridens faror skulle
delas jämnt om jämnt mellan bägge skeppen.
Då Norrmännen ankommit till mynningen
af floden Dvina, lade de sina fartyg till
land vid det ställe af stranden, der den
vanliga marknadsplatsen var, och nu
började utbytandet af varorna; på denna tid
nyttjades nämligen nästan alls icke några
penningar. Thorer erhöll för sina varor ett
rikligt förråd af ekorr-, bäfver- och
sobelskinn, och likaså tillbytte sig Karli en
myckenhet utmärkta och dyrbara pelsverk.
Sedan de sålunda uppgjort sina
handels-affärer, uppsade norrmännen åter den fred,
de vid sin ankomst hade afslutat med
befolkningen, och seglade ut ur floden. Nu
sammankallade Thorer de båda fartygens
besättningar och sporde dem, ”om några
af dem skulle hafva lust att göra en
landstigning och vinna byte?” — ”Nog skulle
man hafva lust dertil!”, lydde svaret, ”om
det blott icke vore så svårt att komma åt
deras rikedomar.” — ”Bytet blifver rikt”,
svarade Thorer, ”om allt går bra. Men nog
kan också döden blifva den enda
behållningen af vårt företag.” — Likvid lofvade
männen följa honom, hvarthelst. han ville föra
dem, om blott man hade säkert hopp om
byte. Då upplyste Thorer dem om, att
det var sed i detta land, att vid en
persons död all hans qvarlåtenskap delades
emellan arfvingarne och den döde. Den
dödes andel begrofs sedan jämte honom
på begrafningsplatsen och utgjorde ibland
hälften, ibland åter tredjedelen
eller-mindre af hela qvarlåtenskapeu. Sålunda
be-höfde man ej tveka om, kvar ett rik
byte stode att fås, och det gälde nu endast
att ined mod och förslagenhet skrida till
verket.
Yid qvällens inbrott satte sig
Norrmännen i rörelse och qvarlemnade endast
några få kamrater till att vakta skeppen.
Först tillryggalades en slätt, men sedan
kom man till en stor skog. Thorer gick i
spetsen och de öfriga följde efter under
djup tystnad; derjämte bad han dem äfven
afskala bark från träden läugs hela vägen,
för att de sedan under nattens mörker utan
dröjsmål och letande skulle finna återvägen.
Sedan dc tågat en stund i skogen, öppnade
sig slutligen framför dem en vid,
uppröd-jad slätt. I midten af den samma syntes
en hög skidgård, hvars port var stängd.
Sex Bjarmer hade i uppdrag att vakta
deuna skidgård och aflöste hvarandra två
om två under loppet af natten. Men denna
gång träffade det så lyckligt, att de förre
väktarene utan att ana någon fara hade
gått att söka sig hvila, innan de andra
infunnit sig, och röfvarene fingo sålunda
utan att röna något motstånd fullfölja sitt
djerfva företag.
Thorer högg sin yxa fast i skidgårdens
öfre rand ocb svingade sig med dennas
till-hjelp öfver; det samma gjorde äfven Karli.
Derpå aflyftade de gemensamt bommarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
