Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emedan lian då vanligen har endast litet
hö qvar i ladorna.
Lika sällskaplig, som talgoxen är, lika
ofördragsam och elak är han inot svagare
foglar. Han är käck, sä länge han känner
sig säker, men utomordentligt feg, när någon
fara hotar. Han beter sig som om han
vore alldeles utom sig, när han märker en
roffogel. Ilan blir förfärligt rädd, när man
klappar starkt i händerna eller kastar en
hatt upp i vädret, i det han sannolikt i^len
samma, då den faller ned, tycker sig se en
falk.
Insekter äfvensom deras larfver och ägg
äro talgoxens hufvudföda. Frön och
trädfrukter förtär han endast som dessert. Det
är mycket nöjsamt att se, huru väl han
förstår att komma tillrätta med ett
hainp-frö; han tager fröet mellan tårna, hugger
med näbben ett hål deri och plockar helt
behändigt ut innehållet. Ilan synes vara
omättlig, ty han äter från morgon till qväll.
När det slagtas om vintern, passar han på
att komma åt så stora stycken som möjligt
af fettet. Denna begärlighet efter feta
ämnen har gifvit honom hans namn.
Sitt bo bygger talgoxen i ihåliga träd
äfven i murspringor samt i gamla ckorrbon
eller kråkbon. Boet är föga konstigt, och
består af grässtrån, mossa, hår, ull och
fjäder. Det innehåller 8—14 tunnskaliga,
glänsande hvita ägg med rödbruna prickar.
Båda makarne ligga turvis på äggen.
Några drag ur forntidens gudalåror.
I någon gång, mina små vänner,
cort före solens nedgång gån ut
att. spatsera på ett vackert fält för att
inandas sommaraftonens rena och balsamiska
luft, så skolen I utan tvifvel finna behag i
det skådespel, som en rik och liflig natur
vid den tiden erbjuder: man ser
blomster-prydda ängar, sköna träd och skuggrika
lunder; någon gång stannar man för att
beundra en stor flods klara bölja eller för
att lyssna till sorlet af någon bäck, som
infaller deri, och allt detta lifvas af de
hjordar, som komma för att släcka sin törst
i det klara vattnet, samt af de tusende
små fåglames sång.
Hafven I icke vid denna tid på dagen
känt, huru luften blifvit svalkad af
aftonvindens milda flägt? Hafven I icke sett å
ena sidan solen, som, redan till hälften
dold under horisonten, ännu tvingar oss
att nedslå våra ögon, under det att månen
å audra sidan uppstiger såsom en stor silf-
verskifva, i hvilken den nedgående solens
sista strålar återspeglas? Hafven I icke
tyckt detta vara en underbar syn,
hvarifrån I icke utan saknad kunnat bortvända
edra blickar?
Nå väl, den tafla, som redan vårt
himmelstreck visar i en så härlig gestalt,
blif-ver dock vida härligare i orientens nejder,
det vill säga i de länder, som ligga åt det
väderstreck, der solen uppgår. Der synes
hela luftkretsen liksom öfverdragen med
en ljus-slöja: hafvets vågor tyckas under
natten vara öfverströdda med gnistor, ögat
möter en förvånande rik vegetation, en på
samma gång mild och svalkande ånga
sprider sig från trädens löf; de frukter man
der plockar synas mer utsökta, skördarne
äro der rikare, och icke långt derifrån,
liksom för att genom motsatsen lära menni-
I
skan att bättre värdera de välgerningar,
med hvilka försynen öfverhopat denna lyck-
i liga del af jorden, sträcka sig stinkande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
