Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komma fram ifrån motsatta sidan. Det var
en gammal välklädd man med grått hår
och vänligt utseende. Då lian observerade
den lilla Hickan, lemnade lian sin plats
under ett träd och utsträckande sin liand
emot henne sade han ined godhet: gif mig
din hand mitt’barn, jag skall lyelpa dig;
bäcken är bred och dina ben alldeles för
korta. — Ni tron kanske, att Cecilia med
tacksamhet omottog den utsträckta handen,
som lofvade henne en säker lijelp? Nej visst
inte. Hela hennes lilla högmod och
sjclf-ständighetskäusla uppreste sig vid talet om
hennes små ben, och trotsigt rätande på
sig skrek hon: Nej jag tackar, jag kan sjelf
helt ensam; och tagande fart hoppade hon
samt föll — midt uti bäcken. — Den gamle
mannen drog henne genast upp, men i
hvilket tillstånd! — Den vackra hvita hatten,
den nystrukna blåa klädningen och de
nätta gula kängorna, allt detta var nu
genomblött, betäckt af gytja och
oigenkäune-ligt. — Vattnet rann ner från hatten och
håret samt blandade sig med hennes tårar,
det var eu riktig tiod, som ej ville stadua
och som ytterligare förvärrades af tröstlösa
snyftningar och afbrutna meningar.
Den gamle mannen visste ej på hvad
sätt han skulle trösta vår stackars Cecilia.
— lian hade först tänkt, att barnet med
sin moder var på väg till gärden, som låg
der nära, men då ingen mamma syntes till,
lyckades det honom slutligen att få veta
barnets namn och början af hennes lilla
ufventyr. — lian beslöt sig nu nttförhjelpa
henne ur denna ängsliga belägenhet, och
bästa sättet vore att föra henne till hans
hustru, der hon skulle finna både en
moderlig tröst och kläder att ombyta. — I
samma mån som de afiägsnade sig från
bäcken och nalkades den gamles hem med
sin vackra trädgård och slingerväxterna i
kring trappan, blef Cecilia litet lugnare.
Llou kunde på ett temligon begripligt sätt
besvara sin beskyddares frågor, men
mycket var det ej han fick veta. Hennes tant
hette Mari och hennes farbror Frans, men
deras tillnamn hade hon alldeles bortglömt.
— De bodde uti ett vackert hus med
markiser för fönstren, och hade en trädgård
full af blommor. — „Men min lilla lliclca,
uti staden finnes många vackra hus med
trädgårdar, och jag vet derför sannerligen
inte, hvart jag skall föra dig; men
seder-bortå på trappan står ju min hustru, vi
skola genast berätta dina missöden för
hennea, sade den gamle herren.
Cecilia gjorde en rätt ömklig figur vid
inträdet i huset; hon hade ingen lust
numera att visa sig motsträfvig, utan
euiot-tog med ödmjukhet och tacksamhet all den
omsorg, som egnades henne. Den goda fru
Ilelin framtog ifrån ett skåp kladning, hatt,
linne och kängor, hvilket allt tillhört en af
hennes små flickor. — Cecilia lät påkläda
sig alldeles orörlig, såsom en stor docka,
samt tackade oupphörligt. — Sedan hon
blifvit färdig klädd, förde man henne till
matsalen, der alla möjliga goda saker stodo
uppdukade; men Cecilia ville ej äta
någonting. II011 hade blott en tuuke, att
återfinna sin mamma och Anna; dessutom tyckte
hon sig ej vara värd alla de goda sakerna,
utan endast en hålkaksbit. Sedan hon fått
dricka en kopp het buljong och blifvit
lijert-ligt omfamnad af den goda frun, återvände
hon med den gamle herrn.
När de kommo till bäcken, höll hon
honom stadigt i handen och släpte den ej
förrän de voro vid ingången till parken vid
den stora landsvägen. Hastigt sprang hon
till bänken der hon lemnat Anna, men denna
stod tom, och ingen syntes till uti allén.
Sedan de förgäfves genomvandrat hela
parken och förfrågat sig hos åtskilliga
personer, begåfvo de sig på väg till staden.
— ..Man måste vara mycket orolig hos din
tant11, sade den gamle herrn, „och söker dig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
