Sylvia. Sagor, Sånger och Skildringar för Barn och Ungdom / Andra Årgången 1880 / 25 (1879-1880) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

N:o 4.                Lördagen den 21 Februari                1880.

DE BÅDA SYSTRARNE.

(Finsk folksaga).

!

Jfiet var en gång en gubbe och en gumma
oeh de hade en dotter. Men
gumman dog och gubben gifte om sig med en
trollpacka. De lefde så en tid tillsammans
och då födde trollpackan en dotter, oeh
sedan den dagen började hon hata gubbens
dotter. Barnen växte upp tillsammans och
blefvo fullvuxna. Men då började
trollpackan allt mera hata och plåga gubbens egen
dotter, som var vacker och mild, då hennes
egen deremot var ful och stygg.

Det blef höst och sjöarue belädes med
is. Då gick trollpackan ned till stranden
och högg med en isbill hål i isen och satte
de båda flickorna att spinna vid kanten af
vaken. Åt sin egen dotter gaf hon en
vacker silkestotte, men åt gubbens dotter gaf
hon en totte af mossa. ^Sitt nu vackert här
och spinn11, sade hon. r,Men om någondera
af er fäller totten i vaken, så får hon sjclf
gå och söka rätt på den igeu.11

Flickorna sutto så och spunno vid vaken,
såsom modren hade befalt dem. Då föll
mosstotten i vaken och gubbens dotter skulle
nu gå ned i vattnet för att hemta den upp
igen. — Flickan gret och bad; hon var så
rädd, hon ville inte gå ued i den kalla sjön.
Men ingenting hjelpte; befallningen var
sträng och måste genast lydas. Flickan
hoppade då ned i vaken, men då hon kom
under isen, såg hon framför sig en bred
och vacker väg, som, sedan hon en stund
vandrat framåt längs den samma, förde heune
till en präktig byggnad, som var nästan som
ett slött. Flickan blef helt glad häröfver. Utan
att dröja steg hon in i huset och helsade
vackert god dag. I stugan fans intet annat
lef-vandc väsen än en gammal gumma med spetsig
haka. Då hon hörde flickans lielsuiug,
be-gynte hon vänligt tala med henne.

— Hvem är du, stackars barn? frågade
hon, och hvarifrån kommer du?

r

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>