Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag är en stackars liten flicka från
veriden deroppe! svarade flickan och
berättade allt för gumman, huru som totten hade
fallit i vaken, då hon spann, och att hon
nu måste söka rätt på den, och så frågade
hon, om hon ej hur i gården kunde få
arbete och mat.
— Ja, nog skulle jag behöfva en piga,
ty jag har blifvit gammal och orkar just
ej mycket arbeta mera. Men har du också
lärt dig något arbete?
— Nog har jag förrättat några sysslor,
svarade flickan, och skulle gerna äfven nu
göra hvad jag kan.
— Nå, om du kan arbeta, sade gumman
då, så gå nu och gör rent i fähuset.
Flickan gick till fähuset och började göra
det rent, såsom gumman hade bedt henne.
Hon lyftade med sina händer upp kornas
fotter, tvättade och gned deras klöfvar och
torkade dem med sin kjolfåll samt gjorde
hela fähuset så städadt och fint, att man
ej kunde göra det bättre. När arbetet var
färdigt och fähuset rent, gick hon tillbaka
till stugan och frågade, om det ej fans något
mera att göra.
— Sitt nu ner och hvila dig, jag skall
gå ut på en stund, sade gumman och gick
sedan till fähuset för att se efter, om det
verkligen var rengjordt. Då hon såg att
allt var putsadt och fint, frågade hon af
korna:
— Hurudan var pigan?
— God, svarade korna, mycket god. En
sådan ha vi aldrig haft. Ilon lyftade upp
våra fötter, torkade och putsade dem väl;
sådan var hon.
Då gumman fått höra detta, blef hon
mycket nöjd. Hon gick åter in i stugan
och sade åt flickan:
— Du har mycket väl städat mitt fähus.
Gå nu och värm bastun.
Flickan gick och gjorde så, som gumman
bedt henne. Hon eldade bastun, baddade
qvastarne, värmde vattnet, och då allt var
i ordning, gick hon att säga till åt
gumman. Denna gaf då åt henne en näfverrifva
full med ödlor och bad henne gå och bada
dem. Flickan gjorde så, stilla och förnöjd
och utan att vredgas. Hon badade ödlorna
på bästa sätt, tog dem en och en ur
rif-van, tvättade och sköljde dem på lafven,
lade dem sedan varsamt tillbaka i rifvan
och förde dem till sin matmor. Gumman
frågade genast af ödlorna:
— Hurudan var pigan?
— Aldrig i lifvet hafva vi ännu haft det
så bra, svarade de. Hon tvättade och
badade oss så nätt och vackert, en livar skildt
för sig, med varmt vatten.
Då gumman fick höra detta, gaf hon åt
flickan ett skrin i hvardera handen och
sade:
— Nu får du gå till ditt hem. Behåll
dehär såsom lön för ditt arbete.
Flickan tackade sin matmor och med det
samma öppnade sig åter för henne en bred
väg i sjön. Hon gick framåt längs den
samma, och kom så till vaken och begaf sig
hem till gården med sina skrin.
Trollpackan höll just på att grädda
kakor, då hon hörde hunden skälla på gården.
Hon sprang ut för att tysta hunden, men
denne bryr sig ej om hennes bannor, utan
skäller bara: ”baw! waw! gubbens dotter
kommer med ett guldskrin på den ena axeln
och ett silfverskrin på den andra.”
Trollpackan slog hunden med stekpannsskaftet,
som hon hade i handen, och sade: ”hvad
yrar du! Säg att gubbens dotter kommer
med ett skrin med eld på den ena och ett
skrin med tjära på den andra axeln.” Men
hunden gnälde bara en gång åt slaget och
skälde åter: ”haw waw! gubbens dotter
kommer med ett guldskrin på den ena axeln
och ett silfverskrin på den andra.”
Slutligen hann flickan fram till gården och
förde skrinen i bodan. Då man öppnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
