Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
locken, fann man idel guld i det ena och
idel silfver i det andra, alldeles som
hunden hade skält. Då trollpackan såg detta,
förde hon ånyo flickorna till vaken och satte
dem att spinna der. Åt sin egen dotter
gaf hon en totte af mossa och åt gubbens
dotter en silkestotte och sade:
— Sitt nu här och spinn! Om
uågon-dera af er fäller sin totte i sjön, så får hon
gå sjelf och hemta den.
Flickorna sutto nu som förr och spunno
och så föll mosstotten i vaken. Nu skulle
gummans dotter gå och lierata den, men
hon var rädd för det kalla vattnet och vred
och vände sig en lång stund vid kanten af
vaken. Slutligen hoppade hon likväl uti,
och då hon kom under isen, öppnade sigen
bred väg för henne, likasom förut för
gubbens dotter. Hon följde vägen och kom
fram till gårdeu, samt steg in i stugan.
Utan att ens helsa eller säga god dag, gick
hon fram och satte sig på bänken.
Gumman, som var i stugan, frågade, hvem hon
var och hvarifrån hon kom.
— Jag kommer från verlden deruppe,
svarade flickan. Jag kom hit för att söka
arbete. Skulle ni inte vilja taga mig till
piga?
— Jo, nog skulle jag behöfva en piga,
svarade gumman. Men hvad för arbete kan
du göra?
— Nog gör jag allt det, som en annan
också. Ge bara livad för slags arbete som
helst, svarade flickan.
Gumman tog då henne i sin tjenst och
bad henne gå och rengöra fähuset. Hon
gick och gjorde så, som hennes matmor
bad, men då hon tyckte, att detta var ett
allt för simpelt arbete för henne, började
hon i sin ondska rycka och skuffa
kreaturen, slog dem med såstångeu, stötte dem
mot hufvudet, skottade ej ens spilluingen
från golfvet, utan lemnade allt som det var
och sprang tillbaka till stugau och satte sig
sysslolös på bänken, liksom om hon redan
hade fullgjort sitt arbete. Då hennes
matmor såg detta, sade hon:
— Nå, är du färdig redan, min flicka?
Har du nu fått fähuset rengjordt? Jag skall
gå och se åt, hur du har gjort det.
Hon gick ut och då hon kom till fähuset,
faun hon alla korna råmande och klagaude
öfver sina plågor. Hon frågade hurudan
den nya pigan hade varit.
— Frågar du ännu derom? fick hon till
svar. Dålig var den odugliugen, hon slog
oss alla förderfvade. Hon slog oss på
huf-vudena, afbröt våra ben, stack ut våra
ögon; sådan var hon.
Då gumman kom tillbaka i stugan, bad
hon flickan nu gå och elda bastun. Hon
gick och gjorde så som matmodren bedt
henne. Men hon gjorde det så vårdslöst,
att vattnet var alldeles kallt och bastun
full af rök. Derpå satte hon bommen på
bastudörren, gick in i stugan och sade,
att badet var färdigt. Gumman gaf då åt
henne rifvan med ödlorna och bad henne
bada dem väl med varmt vatten. Flickan
blef då ond och sade:
— Sådant här otyg skall jag badal
Maken har jag ännu aldrig sett!
Hon tog rifvan och gick med den till
bastun. Men hon brydde sig ej om att
bada ödlorna vackert och ordentligt, utan
kastade dem alla på en gång i ämbaret,
som var fullt med kallt vatten, knådade
dem qvastskaftet, kastade dem sedan
tillbaka i rifvan och förde dem till sin
matmor. Denna frågade nu åter i tysthet af
ödlorna:
— Hur var badet och hvad tyckte ni om
pigan ?
— Hur kan du ens fråga, svarade de
klagande och gråtande. Hon bröt våra
svansar och krossade våra hufvuden i sin
vrede. Och badet var ej ens varmt, utan
fullt med rök och os.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
