Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
–––––––––––––––––––––––––––––––^
JU 4 ILLUSTRERAD BARNTIDNING 29
kunde ej taga sina ögon från denna lysande
punkt. Han tyckte slutligeu att den var
långt långt borta och att han var alldeles
ensam ute i den mörka skogen och att
ljuset var skenet, som lyste från en
afliig-sen menniskoboning. Han ville då vandra
dit, men skogen var så tiit, att han ej kunde
komma ur fläcken. Då satte han sig upp
på en snöflinga och nu bar det af med
vindens fart mot den ljusa punkten, som blef
allt större och större, ju mer han närmade
sig den. Slutligen såg han att skenet kom
från de klart upplysta fönstren i ett
präktigt slott, vid hvars port snöflingan sakta
sänkte sig ned. (iossen steg modigt in, ty
han hade hört af siri mormor, att man aldrig
behöfver vara rädd då man har godt
samvete. Då han kom in i salen, togs han
emot af en hel mängd små, underliga
dvärgar med gråa skägg och röda mössor.
— Välkommen hit, vackra prins, sade
de. Vi hafva redan länge väntat på dig
för att du skulle komma och fira bröllop
med vår lilla prinsessa.
— Tackar så mycket, sade gossen; men
är hon också vacker? — Han tyckte för
sig sjelf, att om hon liknade dvergarnc, så
kunde det vara bäst, att det blef intet
bröllop utaf.
— Ja, bon är vacker som en dag,
svarade dvärgarue.
— Och är hon också god? frågade vidare
gossen, som tyckte att det var bäst att
vara forsigtig.
— Ja, som en Guds engel.
— Nå, då kan det gå för sig, menade
gossen.
— Du skall få bo med prinsessan i detta
vackra slott och sitta på tronen med henne
om dagarna och dansa med henne om
qväl-larne. Men ett skall du lofva oss, och det
är att aldrig tala osanning.
— Tror ni att jag brukar ljuga? svarade
gossen förnärmad. Farmor har sagt, att
det är stor synd. Men ett förbehåller jag
mig, och det är att ej behöfva äta gröt.
Nej, det skulle han inte behöfva. Hos
dvärgarue åt man bara kakor och stekta
sparfvar, och russin och mandel och
lak-| rits till mellanmål. Nå, när nu allt var
öfverenskommet, kläddes vackra kläder på
gossen och han fördes till prinsessan, som
hade en gullkrona på hufvudct och en slöja,
som hängde ända ned till klädningsfätlarne.
Och då han satt med henne på trouen, som
var beklädd med purpurrödt sammet, koinmo
alla dvärgarne fram och bugade sig för dem
och helsade dem som sin konung och
drottning. Detta allt tyckte gossen vara
alldeles utomordentligt roligt och den lilla
prinsessan tyckte han var så innerligen söt. Se
det var något annat att lefva här, än att
äta gröt i farmors låga koja.
Forts.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
