Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att upphinna ilen vackra bostaden, som hon
dock redan der borta såg framskymta.
Ändtligen voro de framme och Frans
lem-nade ej den sjuka, forr’n han öfverlemnat
henne i sin moders vård och såg henne
hvi-lande på en mjuk bädd. Sedan påbegyntc
han sin lustfärd.
Med hvillca lätta steg skyndade Frans nu
framåt. — Nu visste han sin pligt vara
uppfylld. Det var som om vinden burit
honom framåt — som om vårsolens varma
strålar hade trängt in i djupet af hans
hjerta — som om blommorna vändt sig emot
honom böjda af vinden, sågande: „gläd dig
af vår doft, vår skönhet11 — som om alla
foglar omkring honom qvittrat: „haf tack-!
„haf tack“! Som om skogen susat:
„Det rattas vug ur ofta svår,
Dock följ den, då du lyckan når.“
Ilan såg vårbäcken ila fram genom
skogen, säg den bryta sig fram mellan q vistar
och stenar, såg den hämmas i sitt lopp,
hörde den brusa såsom hade den sagt:
„hvarochen har svårigheter att öfvervinna."
Framåt! framåt! brusade den och framåt
skyndade lille Frans, än springande, än
gående, torkande sitt upphettade ansigte.
„Men tyst 1 livad är det jag hör", sade
Frans förvånad 1“ må det kan vara musik?
Ja, verkeligen, är jag då redan framme?
måtte hafva sprungit rätt bra.
— „Är det Fedan begynt?" frågade Frans
af en nära intill honom stående gosse.
— „Ja, du kommer litet för sent; första
stycket är dock endast ännu utfördt.tt
— „Ja! det är ej farligt1*-, sade Frans
öfverlycklig, jag förstår mig icke mycket
på musik. Nu intager han sin plats i det
stora, rymliga tältet, som ur uppfördt för
åskådarne och åser alla de under och
märkvärdigheter han så länge gladt sig åt. Iluru
gladt ropar ej den brokiga papegojan, „kom
hit! kom hit !a Ack! huru den lilla
markattan är lustig att åse! då Frans betraktade
dens krumsprång ville han förgås af
skratt-Så förevisas de små nätta hundarne! „Frida**
kan sjunga och „Zamor" räkna på tafla; det
är som lefde man i underverkens tider.
Den lilla apan är klädd i röd frack, käpp
i handen och hatt på lmfvudet, den
bockar djupt för Frans som klappar händerna
af förtjusning, den liknar så en menniska
att man nästan skulle kunna tro den äga
förstånd och tankar, se, huru den hoppar
från ring till ring, hurra! —-Nu dansar
den viga signoran på lina, oh! — man
faller i den ena förvåningen efter den andra;
hvilka lätta viga hopp efter takten af den
glada musiken. —
„Om jag kunde upptäcka hvar Georg och
Adolf hafva sina platser** tänkte Frans,
„att jag kunde glädjas med dem. Hvar
kunna de vara?** —
Men all glädje har ett slut och innan
kort äro tvenne timmar förlidna. Frans
skyndade hemåt med hufvudet uppfylldt af
alla de under han åsett, i tankarna
berättar han redan allt för sina föräldrar och
på vägen söker han eftergöra markattans
lustiga hopp. Just då han sysselsätter sig
dermed, ser han något framskymta på en
skogsstig. Se! det är Georg och Adolf!
„Hvad, är du här Frans"! utropade Georg.
„Ilar du redan åsett föreställningen, vi
gick villse i skogen, der hafva vi nu hela
tvenne timmar drifvit omkring, det var du
allena som kände vägen, nu är hela vår
väntade nöje redan förbi. Ack! hvarföre
vände vi ej om med den fattiga qvinnan,
då hade vi fått vända hem med lika
glädjestrålande ansigte som du.“
— „Ehuru vi äro mycket äldre än du**,
sade Adolf, „liar du dock i dag visat oss
den väg vi alltid framdeles vilja följa. „Det
rättas väg** vilja vi alltid söka; om don ock
ofta går genom försakelsens ödemarker, så
leder den oss slutligen dock till det mål
I som utgör: „vårt eget bästa."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
