- Project Runeberg -  Sylvia. Sagor, Sånger och Skildringar för Barn och Ungdom / Andra Årgången 1880 /
36

(1879-1880)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gossen som ej ville åta gröt.

gick en tid och allt var godt och
Kakor och stekta sparfvar och
russin och inandel vankades så mycket, som
han bara ville äta, och den lilla prinsessan
var den allra trefiigaste lekkamrat. Men
huldet var, så började
gossen känna en
saknad, han visste
ej ens sjelf efter
hvad det var. Ilau
tänkte på farmor
och på hennes
låga koja och på de
präktiga grötfaten;
det skulle smaka
riktigt godt,
menade han, att åter
en gång få äta
magen mätt med gröt.

Men han skämdes
att säga något
härom åt dvärgarne
och bjöd till att
se glad ut.

Men
besynnerligt nog ville ej
kakorna och de
stekta sparfvarne
och russinen och
mandlarne mera
smaka honom och
det hände många
gånger att hau lemnade allt orördt, då
han satt till bords. Då bjöd prinsessan
till att med sitt allra sötaste leende
öfver-tala honom att äta helst helt litet, och lian
fick då lof att göra det för hennes skull.
Men han tyckte dervid inom sig, att hon
gerna kunde lcimia honom i fred. När hon
en dag åter sökte öfvertala honom, blef
han ond och prinsessan började gråta. Ilan

skulle nn helst velat slippa hela härligheten
och gå hem till farmor igen, men han
tordes dock ej säga detta åt dvärgarne.

Men då dvärgarne sågo att gossen var
ond och att prinsessan gret, koinmo de alla

fram till dem båda
och frågade gossen
med ett illparigt
leende och
bugande ända till
marken, om han
kanske längtade
tillbaka till farmors
grötfat. Detta
tyckte han vore en
skam att medge
och han svarade
derför med ett
stolt ocli vresigt
nej. Då försvann
med ens hela
slottet och dvärgarne
och prinsessan ocli
allt blef mörkt som
i en säck. Du kar
ljugit, hörde han
en röst säga, adjö
med dig. Du har
föraktadt din
farmors gröt ocli
derför skall en
men-niskoutare komma

och äta upp dig.

Gossen såg nu att han befann sig i en
stor skog. Månen gick fram ur molnen och
lyste så hemskt mellan granarna. Längst
borta såg han en jättelik man med staf i
hand komma gående åt det håll, der han
befann sig. Mannen kom allt närmare och
närmare och gossen, som var nästan
half-död af förskräckelse, försökte gömma sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:44:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sylviabarn/1880/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free