Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ILLUSTRERAD BARNTIDNING
M 7
gjordt, tog han på sig sina bästa kläder
och hegaf sig i väg till mannen.
Dä han kommit in och sagt goddag, så
säger han:
— Ja, Peder har väl kommit hem hit?
— Nej, det bar han visst inte, sade
mannen. Han har väl inte lupit sin kos?
— Det får man väl inte tro, svarade
klockaren, för det vore alltför fult gjordt
efter allt som jag trälat och släpat för att
lära honom och efter allt det, som jag har
kostat på honom; ja, för jag har då minst
lagt ut en hundra daler af egna pengar,
förrän jag fick honom att lära sig allt.
Nu kunde han säga livad som helst, och
så sade han här om dagen, att han
längtade hem för att se föräldrarna sina. Det
tyckte jag att jag nu gerna kunde unna
honom, men jag var rädd för att han ej
skulle finna vägen ensam, och så gjorde
jag mig i ordning att följa honom. Meu då
vi hade kommit ett stycke pä vägen, kom
jag i hog, att jug hade glömt min käpp
hem, och så skulle jag in att hemta den.
Men dä jag sedan kom ut igen, så var
Peder borta, och hur jag ropade och sökte
så fick jag inte reda på honom. Jag trodde
han var här, jag. Men då lian inte är här,
så vet jag inte, hvar han är.
Då gaf sig mannen och hans hustru att
klaga och jemra sig, för att Peder var
borta, just då de skulle haft den mesta
glädjon af honom och efter att de hade
kostat så mycket på honom. Och sålunda
hade dc nu i alla fall inte fått någon
arf-vinge. Klockaren tröstade dem det bästa
han kunde, och han sade, att han var lika
sorgsen som de, för nu skulle han haft
både heder och glädje af sin lärjunge. Men
han lofvade att lysa efter Peder i kyrkan,
så kunde han kanske komma till rätta igen.
Dermed sade han farväl, och då han kom
hem åt han af den goda kalfstekeu.
Men så fick klockaren en dag höra, att
det hade kommit en ny handelsman till
staden, som hette Peder Oxe. Då han hörde
detta, gick han genast till bonden och
talade om det. Det kunde kanske vara er
Peder, sade han.
— Ja, det är det helt säkert, sade
mannen, för hvem skulle det väl eljes vara.
Då sade hustrun, att han nödvändigt
måste resa in till staden och helsa på
Peder, för det kunde ju inte vara någon
annan än han, och så måste han taga
dug-tigt pengar med sig, för man kunde ju veta,
att sonen behöfde pengar, nu då han
blif-vit handelsman.
Dagen derpå skulle mannen resa till
staden. Han fick med sig en god matsäck
och en stor påse med pengar hade han med
sig också, och så lade han i väg till
staden, der den nye handelsmannen bodde.
Det var lång väg att resa och det tog många
dagar, förrän han kom fram. Men så körde
han en dag tidigt på morgonen in i staden,
och han frågade af den första, han mötte,
livar handelsmannen bodde, och då han
kom dit, frågade han, om handelsmannen
var hemma.
Jo, det var han, sade folket i huset, men
han hade ännu inte stigit upp, för det var
så tidigt på morgonen, sade de.
— Det är det samma, sade mannen, för
jag är ju far hans. Låt mig bara komma
in till honom, der han ligger.
Så kom lian då in till handelsmannen.
Ilan var ogift och låg i sängen och sof.
Då mannen fick se honom, tyckte han, att
han genast kände igen Peder, för det var
ju samma breda panna och den tjocka
halsen och det röda håret; men eljes var han
mest lik en menniska nu. Så gick han
fram och ruskade om handelsmannen, till
dess att han vaknade.
— Nå, Peder, sade han till honom, du
vet inte, hur stor sorg du har gjort både
mig och mor, så som du riinde din kos just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
