Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
–––––––––––––––––––––––––––––––-^
M 15 ILLUSTRERAD BARNTIDNING 115
flere dagar drefs det än af med- och iin
jemna vasslinien emot den efterlängtade
stranden uppe i ån. O! det kände sig så
gladt, och det utbredde sina vackra, gröna
blad liksom till omfamning. Nu — nu var
det der. Ett vänligt öde styrde det intill
samma grönskande lågvattensgrund,
deri-från det under stormen blifvit bortryckt;
morgonbrisen sköt strået in ibland den
skyddande vassen, hvilken villigt röjde
plats. Det var räddadtl Det kände sig
snart bofast igen och rotade sig stadigt.
Värmd af solen, vidgade det sina rötter i
mångfald och blomstrade åter upp som
förr. — Åh! livad det kände sig tryggt och
tillfredsstäldt. Och då dess steuglar
berördes af vestanvinden, höjde det sina
kraftfulla blad upp emot himlen, liksom ville
det uttala sitt lof och pris till Herren!
Så gick det med det anspråkslösa lilla
vasstrået. —
Än det andra då? Du vill väl gerua
veta, huru det gick med det? Nå ja, du
måste väl få veta det. Men derom kan
jag berätta dig ingenting gladt. Under
motvind på den oroliga böljan vid omkring,
skoningslöst kastadt. hit och dit. Vattnet
blef allt djupare och djupare och förgäfves
spejade det efter en plats der det kunde
nå botten, och vinna sina förhoppningars
mål. Dess krafter försvagades under dessa
oroliga ansträngningar. Det började nu
bittert, men för seut ångra det lättsinne,
hvartill det låtit förleda sig af sitt
omätt-liga begär efter ombyte och äfventyr.
Drifvet af vinden fanns det en
morgon förvissnadt, insnärjdt ibland säf och
halstång, flytande på vattnet helt nära det
ställe, der ungdomsvännen stod. Himlen
gret deröfver i ett sakta duggregn; och
vännen gret; det syntes tydligt, ty tårar
fölla ymnigt ifrån dess blad. — Han var
så sorgsen. Men dervid stad intet mera
att göra, och han såg honom förintad
nedsjunka i vattnet, sviken i alla sina glada
illusioner. —
Att vara nöjd med sin lott, är alltså af
en ibland de största välsignelser.
UNG HJALMAR.
(Ur „Förskolan ocli IIemmetu.)
ng Hjalmar så säger till systrarna små,
Helt morsk i sitt ansigte blida:
„Ack, tänk, om här berserkar funnes
ändå 1
Jag ville en strid mot dem strida“.
„Jag läst om den ståtlige Orvar Odd
Och lmgfullc Hjalmar, min namne;
Jag skulle dem trotsa, jag vore väl Karl
Att gripa dem väldigt i famne!a —
För smädligt då svarar lill’ Anna: „Aok, du
Med berserkar ville dig mäta?
Det enda, hvari du kan rå på dem nu,
Det är väl att smörgåsar äta 1?* —
Då mulnar väl Hjalmar–––-men livad får
han se?
Jo, hönsen sig låta behaga
Att mangraut i systers rabatt sig bege,
Att derstädes frukost intaga!
Då rusar han ut med en käpp i sin hand.
Med vildaste stridsrop han ilar,
Att jaga de hönsen ur blommornas land,
Och först när de flytt, hau sig hvilar.
Då säger lill’ Rosa, med löje på läpp:
„Ack, skönt, nu är bevserken färdig!
Hans mål äro hönsen, hans svärd är en käpp —
Ja, striden är hjelten just värdig!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
