Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då blifver ung Hjalmar så blossande röd
Och rusar mot systern, den lilla;
Dock plötsligt han hejdas.; åt kinbenets glöd
Han sjelf ger en smäll, och står stilla.
„Du otäcka ondska!“ så mumlar han tyst,
„Mot dig skall väl berserken strida!“ —
Och se n ser han ut, då sin syster han kysst,
Helt glad i sitt ansigte blida.
filen klara solen sken så vackert in
genom fönstret i den lilla rödmålade
kojan der borta vid landsvägen. Naturen
var glad, ty det var en vårdag. Foglarna
hade återvändt och prisade i den höga
skyn skaparens lof och jublade gladligt uti
småskogen öfver den kommande sommaren.
Glädje rådde derute, men så ej derinne i
den lilla stugan. Ty på sitt lilla läger
låg Selma tärd af plågor. Tyst och
utmattad af nattvak och sorg satt vid spiseln
modren, nedlutad öfver spinnrocken, och
gret. Gråt ej mamma, sade den lilla Axel
som satt på golfvet och lekte med några
trädbitar. Selma blir nog frisk när
som-marn kommer. Och då skola vi, vet du
mamma, låta stora barkskepp segla utifrån
stranden dernere vid vassen och så skola
vi bygga fähus af mossa och stenar och
sätta dem fulla af tackor och lam af
tallkottar. Ja, vet du mamma, det skall blifva
så roligt, så roligt och Selma skall blifva
så glad.
Modren log och kysste den lilla tröstaren
på pannan samt vände sig bort och grät, ej
af sorg, utan af glädje öfver att den
all-smägtige skaparen gifvit. henne så goda barn.
Då slog Selma med ens upp sina ögon,
satte sig upp i sängen, sträckte sina
händer mot solen och ropade: Mamma! Mamma!
ser du Guds engel som i skinande kläder
kommer ned på solstrålarna till mig. Ack!
ropade hon och sträckte sina små händer
liksom för att omfamna englen, men med
detsamma föll hennes hufvud ned mot
kudden. Ty utan att hon såg det hade en
annan c-ngel, icke iklädd skinade kläder, ulan
insvept i sorgens dystra mantel, inträdt, i
stugan och med sin lie skördat den unga
uppväxande plantan, för att sedan
utplantera henne uti Herrans lustgård. Det var
döden, som skilde liten Selma från moder
och broder. Men då dödens engel väl
utfört sitt värf, inträdde fridens engel i
stugan. Af vördnad böjde modren knä och
gret af tacksamhet mot Gud. Mamma!
Mamma! hveni är det, jollrade Axel och
betraktade förvånad den bländande
gestalten. Tyst! Tyst! Axel, hviskade modren,
det är Gud, som kommit för att hemta
Selma till pappa. Då lade engeln sin hand
på barnets panna, och genast sken en gloria
kring Selmas sköna anlete. Derpå vände
sig cngeln till den gråtande modren och
sade: „låter barnen komma till mig, ty de
höra himmelriket tilltt, samt sväfvade upp
emot himmelen, och då hördes engla röster
sjunga i skyn: „Hosianna i höjden1’-. Tre
dagar derefter fördes Selmas lilla
kropps-skydda till kyrkogården och presten läste
välsignelsen och inveg liket i jorden. Ännu
sedan alla begrafningsgästerna gått bort,
stod den sörjande modren qvar med sin
lilla son vid handen och sände brinnande
tacksamhetsböner till Gud, som befriat
Selma ifrån hennes plågor och tagit henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
