Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Akta dig väl, barnet mitt l-0 sade modern,
„högmod går för fall".
„Ab, de gamla förstå sig cj på sådant!"
tänkte Marienlra och gick sin väg.
Don tredje natten sof Marienka åter vid
sidan af modern, men modern var såbedröfvad,
att hon alls cj kunde somna. Hon bara
låg och bad för dottern. Rätt som det var,
började Marienka att storskratta i sömnen.
„Herre Gud, livad kan det stackars
barnet nu igen drömma om,71 tänkte modern.
Och så bad hon allt till ljusan dag.
Om morgonen frågade hon: „Kära, livad
var det som du drömde i natt, efter du
skrattade så högt?"
„Om jag berättar det, så blir du bara
ond igen", sade Marienka.
„Åh, säg det nu bara", sade modern.
„Jag drömde, att det kom en fin och
förnäm herre med stort följe och friade till
mig. Han kom körande i en guldvagn och
gaf mig en guldkjortel, som var virkad med
diamanter. Och då jag trädde in i kyrkan,
kunde folket rakt ej vanda ögonen ifrån mig11.
Modern korsade sig och knäppte händerna
ihop, men dottern skyndade att kläda sig
färdig och så sprang hon sin väg, för hon
ville icke höra på allt det modern bad och
förmanade henne.
Då det led fram på dagen, körde det tre
vagnar in på gården; den ena var af
koppar, den andra af silfver och den tredje af
guld; och den ena hade två hästar för. den
andra hade. fyra och den tredje åtta, och
alla hästarna hade guldbeslagna seldon. Ut
från koppar- och silfvervagnen steg det
pager, som voro klädda i bara silke och
sammet, men ut från guldvagnen steg det
en ståtlig riddare, som var klädd i guld
från topp till tå. Han gick in i stugan
med hela följet och bad af modern om
Ma-rienkas hand. Den stackars gamla modern
tyckte att det var en alldeles för stor ära,
men dottern sade: „det är den, som jag
drömt om! der kan du se. moder, att min
dröm var sann11. Och riddaren tog fram
en ring med stenar, som skeno likt
himmelens stjernor och den satte han på hennes
finger; och sedan gaf han henne ett
guldsmycke och en guldkjortel, som var virkad
med diamanter.
Marienka skyndade al t taga på sig
brud-klädningen, men modern var mycket
sorgsen och tyckte att detta var riktigt
underligt och så frågade bon brudgummen: „Herre,
hvad lian I för bröd att. bjuda Marienka?’1
„Hos oss11, svarade brudgummen, „är
brödet af koppar eller guld; hon kan sjelf få
välja, det hon tycker bäst om11.
Modern förundrade sig ännu mera, då
hon hörde detta, men dottern var lika glad.
bon, och frågade hvarken efter det ena
eller det andra, nu då bon hade fått den hon
drömt om. Då hon kom ut och var klädd
i den fina brudkjorteln var hon så vacker,
att man aldrig får se hennes like; hon räckte
handen åt brudgummen och for till kyrkan
med honom utan så mycket som att bedja
om moderns välsignelse. Den stackars gamla
qvinuan låg på tröskeln till kyrkan och bad
så vackert och så innerligt till Gud att han
skulle vara god emot hennes barn; men då
vigseln var förbi och Marienka kom ut från
kyrkan vid brudgummens hand, steg hon
upp i guldvagnen utan så mycket som att
se på modern.
De körde både långt och länge öfver berg
och dal, men till slut fick Marienka syn på
en brant bergvägg, och i den bergväggen
var det en stor port. De körde i fullt
fyrsprång in genom porten, ocb då blef det
med ens så mörkt, som i svarta natten och
de hörde ett stort brak, såsom om berget
rasade ned öfver dem.
Då blef Marienka rädd och tog
brudgummen i handen’ men han sade bara;
„Var icke rädd, Marienka, det skall snart
blifva både ljust och vackert1?.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
