Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
ILLUSTRERAD BARNTIDNING
164
—f
M 21
Och med ens började det att hvimla kring
dem en hop af smått folk i röda byxor och
gröna tröjor, och med ljus i händerna, det
var alla bergtrollen, som kommo och
hel-sade på bergkungen, och för att lysa
honom vid brudefärden. Då märkte Marienka
ändtligen hvem det var, hon hade valt till
man. Men hon ångrade icke det hon gjort;
ty antingen han var en god eller ond ande,
så var han dock så rik, att hon gem a ville
vara hans hustru.
Då de hade lcört en stund till, kommo
de ut från berget, och körde öfver stora
snöfjäll, och sedan konnno de in i mörka
skogen. Men Marienka såg att hela
skogen var af koppar. Då de hade kommit
ut ur kopparskogen, körde de öfver en stor
blomsteräng, men der voro både gräset och
blommorna af silfver, och midt på ängen
stod det ett slott, som var af renaste gnid.
Der stannade de, och bergkungen tog
Marienka vid handen, och ledde henne in i
slottet och sade: „Allt detta är ditt, min
älskade11.
Marienka tyckte sig aldrig hafva sett
något så vackert, och hon ville ej kunna se
tillräckligt på all denna härligheten. Meu
slutligen blef hon både hungrig och törstig,
ty de hade kört en lång väg, och derfor
blef hon helt glad, då hon såg att trollen
begynte duka upp ett långt bord. Allting
var af guld, både knifvar och gafflar och
tallrikar, och brudgummen satte sig ned
vid bordsändan med sin brud, och så bars
maten in. Men då maten kom på bordet,
fick Marienka se, att den också var af guld.
Steken var af guld ocli diamanter, och
brudgummen och bergtrollen togo duktigt för
sig af den, men bruden hon måste sitta
och se på, ty hon kunde ej äta sådan mat,
så vacker den än var att se på. Till slut
bad hon att få en bit bröd.
„Jo, det går nog lätt för sig11, sade berg-
kungen och så befallte han ett af
bergtrollen att komma fram med kopparbrödet.
Bergtrollet hemtade ett stort kopparbröd,
men Marienka kunde naturligtvis icke äta
något deraf.
„Så få vi väl lof att taga in
silfverbrö-det då”, sade bergkungen. Men Marienka
kunde ej äta det heller.
„Tag då guldbrödet 1” sade han till slut.
Men Marienka kunde ej äta det heller.
„Du tyckes ej tycka om maten här” sade
bergkungen, „men det kan jag ej hjelpa,
ty vi hafva icke annat bröd här hos oss”.
Då märkte Marienka att hon fått straff,
för det hon varit så stolt och högmodig,
men huru hon än gret, så hjelpte det ej
alls, ty bergkungen syntes ej tycka synd
om henne, utan han bara skrattade och
sade, att bau ju bade sagt åt henne, livad
för slags bröd lian hade och att hon sjelf
hade valt det, och derfor måste hon nu
vara nöjd med det hon fick.
Och dervid blef det också, ty nu var hon
gift med honom och kunde icke komma
hem till jorden igen. Hon egde all
verl-dens rikedom och härlighet, men hon fick
aldrig qn matsmula, utan måste gå och
svälta dag ut och dag in. Hvar hon går
i skog och mark rundt omkring slottet, så
finner hon aldrig annat än guld, silfver och
ädelstenar.
Men tre dagar om året, om våren, när
snön smälter och marken blir grön genom
regnet, som Gud sänder iifvcr den, får
Marienka lof att komma upp på jorden igen.
Då kan man se henne gå omkring, trasig
och usel som en annan tiggargumma; hon
går från dörr till dörr och är glad, när hon
kan få en brödbit, men när de tre dagarna
äro förbi, då måste hon gå ner i
guldslottet igen.
Och så skall bon vandra allt intill
domedag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
