Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ega så mycket godt, så är det en
fullkomligt oriktig tanke. Vill du höra
historien om en annan liten flicka,
hvilken, ehuru iifven rik och egarnle allt
möjligt jordiskt godt. dock ständigt hade
fullt upp att göra bland sina
medmenni-skor, livilka hon mycket älskade! Vill du
höra om huru nyttig hon var, huru aldrig
de ord, hvilka du nyss uttalade, gingo
öf-er hennes läppar: „Huru öfverlopps jag
är i verlden! Jag är till nytta åt ingen P
Den lilla flickan, om hvilken jag vill
berätta för dig, skulle förvånad hafva
spärrat up sina stora ögon. om hon hade hört
dig yttra sådant, llon skulle ej hafva
förstått dig. Nå, vill du höra min berättelse?1"
— „Ack ja, ja, snälla onkel — jag vore
så tacksam 1” Och jag började:
„Tornuret i den närbelägna åldriga
kyrkan slog just tio, då en elegant vagn
stannade utanför det stora hvita stenhuset med
tre våningar utom vindsrummen deruppe
och källarvåningen längst nere vid
gatstenarna. Ur vagnen steg en medelåldeis
högväxt herre och efter honom hoppade en
liten flicka om tio år, med ett lätt skutt,
ned på trottoiren och derpå bestego båda
två den breda stentrappa, som förde in i
huset. I mellersta våningen stannade de
utanför en dörr, hvars fönsterrutor voro af
olika färgadt glas, skiftande och slipade,
och på en liten plåt, som var fastgjord vid
dörren lästes: Charles v. Detler.
„Vi hafva gått rätt, Verna,a sade herrn
till den lilla flickan vid sin sida. „Nu äro
vi strax hos farbrors.0. Kling, klang 1 —
han hade i detsamma dragit på
klocksträn-gen. I ett nu var dörren uppe och
betjenten visade de besökande in i förmaket.
Men knappast hade de öfverskridit tröskeln
dertill, förrän en fin ung dam med ett
sjukligt utseende inträdde och vid deras
åsyn ilade fram och kastade sig uti den
upprörde herrns armar. „Hvad jag bekla-
gat dig, dyre OttoP hviskade hon, i det
hon torkade tårarna ur sina vackra ögon.
„Och detta är Verna! Välkommen, älskade
barnP Hon omfamnade vänligt den lilla
flickan och så ropade hon in i ett
närbeläget rum; „Hose — Raoul! Kommen hit! —
kusin Verna är här."
Portiererna slogos åt sidan och in trädde
tvennc barn: en gosse om 11 och en flicka
om 10 år. Gossen, Raoul, hade ett
vackert ansigte med uttrycksfulla ögon, ur
hvilka intelligens och lif framlyste, men
omkring hans mun var ett trotsigt
hård-nackadt uttryck, som vanställde honoin.
Rose var en liten näpen flicka klädd i en
utsökt smakfull drägt, hvilken dock icke
I tycktes hafva beredt henne någon glädje,
ty ett buttert missnöje syntes i hennes
ögon, då hon genast vid sitt inträde i
förmaket betraktade den främmande lilla
flickan vid modens hand. Och likväl
skulle man trott, att redan blotta åsynen
af denna älskliga lilla varelse skulle
uppfylla livar och en med fröjd och stämma
ens sinne, vore det än aldrig så hårdt och
oböjligt, vekt och mildt. Så ljuft var det
lilla ansigtet med sin friska röda färg och
sina trofasta strålande blå ögon, ur hvilka
solljus och innerlig hjertegodhet framlog.
En sorgdrägt af kaschmir och flor omslöt
henne. Hon sprang fram till de båda
barnen, så snart hon blef dem varse och
räckte dem sin lilla mun att kyssa. „Jag
är så glad öfver att få träffa er," sade hon
hjertligt. De fattade lialft. motsträfvigt
hennes små framräckta händer. „Icke sannt
— vi skola blifva så goda vänner? — Jag
dröjer här tvenne veckor — ända tills min
mamma är fullkomligt återställd; hon är
nu i S—bad för att badaP
Den allvarlige herrn, som var baron v.
Jerne, den lilla Vernas far, vände sig vid
dessa flickans ord ånyo till damen vid sin
sida: „Bästa Fredrique, du vet att min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
