Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. »Syndaflodens» beskaffenhet och utsträckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
————
|
CSYNDAFLODENS’ BESKAFFENHET OCH UTSTRÄCKNING. 21
Brodern ser ej mer efter sin broder, människorna bekymra
sig ej mer om hvarandra. I himmelen
frukta gudarna för den stora floden och
söka skydd, stiga upp till guden Anus himmel.
Liksom en hund på sitt läger krypa gudarna tillsammans vid
himmelens galler.
Sex dagar och sju nätter
behålla vind, den stora floden (hvirfvelstormen) och storm
öfverhand
(men) vid sjunde dagens inbrott aftog stormen; den stora flo-
den (hvirfvelstormen), hvilken en kamp
fört liksom en väldig krighär,
lugnade sig; hafvet minskades och storm och den stora floden
upphörde.
Jag färdades öfver hafvet klagande,
att människornas bonmingar hade blifvit förvandlade till dy;
liken drefvo omkring såsom trädstammar.
Jag hade öppnat en lucka, och när dagsljuset föll på mitt
anlete,
då sjönk jag tillsammans och satte mig ned och grät,
öfver mitt ansikte flödade mina tårar. |
Jag skådade [i alla] väderstrecken feller: hvart jag blickade)
ett fruktansvärdt haf.
åt himmelens tolf hus (d. v. s. åt alla håll) intet land,
( Väiljelöst) dref skeppet mot trakten af Nizir, i
då fattade ett bärg i trakten af Nizir skeppet och lät det ej
komma längre mot höjden.” — 0. 8. V. —
Som vanligt i österlandets diktvärk äro naturkraf-
terna här iklädda gudomlig gestalt, och för att förstå be-
rättelsens värkliga innehåll måste vi bläddra något litet i
assyriernas mytologi. Därvid se vi först efter, hvilka mak-
ter det var som satte luften i rörelse, och sedan huru jor-
dens och vattnens andar föllo in.
I atmosfären ha vi först Rammån, som lät sin åska
rulla i ett svart moln. Rammån är den väldige oväders-
guden. När vi betrakta företeelsen med nyktra, kritiska
ögon finna vi, att ett väldigt moln hade medfört åska och
därefter hvirfvelvind. Det andra fenomenet i luften var
<tronbärarnat. För att förstå hvad som menas härmed
låna vi följande skildring ur en resebeskrifning just från
Mesopotamien. ’Lika sällsynta som egentliga stormar äro,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
