- Project Runeberg -  Syndafloden /
21

(1889) [MARC] Author: Gunnar Andersson With: Eduard Suess - Tema: Verdandis småskrifter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. »Syndaflodens» beskaffenhet och utsträckning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Brodern ser ej mer efter sin broder, människorna bekymra sig ej mer om hvarandra. I himmelen
frukta gudarna för den stora floden och
söka skydd, stiga upp till guden Anus himmel.
Liksom en hund på sitt läger krypa gudarna tillsammans vid himmelens galler.
Sex dagar och sju nätter
behålla vind, den stora floden (hvirfvelstormen) och storm öfverhand
(men) vid sjunde dagens inbrott aftog stormen; den stora floden (hvirfvelstormen), hvilken en kamp
fört liksom en väldig krighär,
lugnade sig; hafvet minskades och storm och den stora floden upphörde.
Jag färdades öfver hafvet klagande,
att människornas boningar hade blifvit förvandlade till dy;
liken drefvo omkring såsom trädstammar.
Jag hade öppnat en lucka, och när dagsljuset föll på mitt anlete,
då sjönk jag tillsammans och satte mig ned och grät,
öfver mitt ansikte flödade mina tårar.
Jag skådade [i alla] väderstrecken (eller: hvart jag blickade) ett fruktansvärdt haf,
åt himmelens tolf hus (d. v. s. åt alla håll) intet land,
(Viljelöst) dref skeppet mot trakten af Nizir,
då fattade ett bärg i trakten af Nizir skeppet och lät det ej komma längre mot höjden.”
— o. s. v. —


Som vanligt i österlandets diktvärk äro
naturkrafterna här iklädda gudomlig gestalt, och för att förstå
berättelsens värkliga innehåll måste vi bläddra något litet i
assyriernas mytologi. Därvid se vi först efter, hvilka
makter det var som satte luften i rörelse, och sedan huru
jordens och vattnens andar föllo in.

I atmosfären ha vi först Rammân, som lät sin åska
rulla i ett svart moln. Rammân är den väldige
ovädersguden. När vi betrakta företeelsen med nyktra, kritiska
ögon finna vi, att ett väldigt moln hade medfört åska och
därefter hvirfvelvind. Det andra fenomenet i luften var
“tronbärarna“. För att förstå hvad som menas härmed
låna vi följande skildring ur en resebeskrifning just från
Mesopotamien. “Lika sällsynta som egentliga stormar äro,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 1 23:07:15 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/syndaflod/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free