Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
otillräcklig- produktionsutrustning
betraktade kommissionen som de väsentligaste,
orsakerna, lill de dåliga förhållandena vid en
hel del av gruvorna. Nationalisering
från-råddes, men skulle staten befrämja
industriens rationalisering oeh samorganisation.
Kommissionen kunde naturligtvis icke tänka
sig någon annan form för nationalisering
än genom inlösen, och den betonade att de
högt uppskmva.de värdena skulle göra.
na-tionaliseringcn synnerligen kostbar. Säkert
är också, att denna form av nationalisering
ieke skulle bringa arbetarna några
fördelar, men väl kratsa kastanjerna ur elden för
gm vbolagen. Kommissionen pekade oekså
på behovet av en enhetlig
försäljningsorganisation, som kunde skydda konsumenter och
producenter från de oskäliga mellan
hands-vinster, som parti- oeh detaljhandlarna
tillskansade sig. En bättre organiserad
koltransport vid järnvägarna skulle likaledes
spara betydande summor. Kol rättigheterna
skulle förvärvas av staten genom inlösen.
Arbetarna skulle göras direkt intresserade
i driften genom vinstandelssystem, så att de
hade intresse av produktivitetens höjande.
Genom dessa och andra liknande åtgärder
hoppades kommissionen aLl kolindustrien
skulle kunna göras räntabel, så att den både
gav profit åt ägarna oeh ordentliga löner
åt arbetarna. Men innan denna
reorgani-sation hann genomföras, skulle, det krävas
åtskilliga, år under vilka arbetarna måste
bereda sig på att offra en del av sina
inkomster.
Regeringen meddelade ,att den var villig
att acceptera kolkommissionens, rapport om
arbetarna och arbetsköparna voro beredda
att godkänna den. Arbetsköparna fasthöllo
vid att arbetstiden måste förlängas oeh
arbetslönerna förminskas, medan arbetarna å
sin sida fasthöllo vid att arbetstiden icke
fick ökas oeh lönerna icke minskas.
Tiden för statssubventionen utgick
automatiskt den 1 maj. Denna gång gjorde
regeringen ingenting för att få till stånd
en uppgörelse. Först den 13 april begärde
deri etl utlåtande från parterna och lät för
övrigttiden gä. Arbetsköparnas nekande
svar ltöm: först den 30 aprils Men då hade
kapitalisterna redan några dagar tidigare
offentliggjort sin proklamation om lockout
den 1 maj oeh ett schema för
lönereduktio-ner. Med, regeringens" goda vilja hade
”samhället” denna gång förberett sig på striden
med arbetarna. ”Samhällsh j alpen” hade
upp organiserats under de senaste månaderfta
oeh stod . beredd att med en ganska omf
ältande strejkbry ta^ckår rycka in för att
upprätthålla funktioiifeia. 4-’J-
Bakom kol. bå ron er na stodo storindustriens
män, som önskade billiga kol för sin
industriella. drift. Arbetarna hade ingenting
emot billiga kol, men de kunde icke gå. med
på att de uselt avlönade gruvarbetarna
skulle betala omkostnaderna. Enligt
reorga-nisationsplanen skulle de bättre betalda
gruvarbetarna ”temporärt” offra en del av
sina löner under fem års tid; enligt den
reducerade löneskalan återigen, for vars
genomförande arbetarna skulle lockoutas,
er-bjÖdos arbetarna daglön varierande mellan
5 och 6. kronor (The New Leader 30 april)
med utsikt att erhålla betalt arbete 3 till
4 dagar i veckan. Jämförda med
kolbaronernas inkomster verkar det upprörande
att bjuda löner, på vilka, ingen kan äta sig
mätt.
Till ägarna av jorden, under vars yta
gruvorna äro belägna, betalas varje år en
viss "royalty”. Hertigen av
Northumber-land, som oekså är ägare av den reaktionära
rDaily Mail”, hade i royalties under
sistlidna räkenskapsår, efter avdrag av
skatterna, en summa på cirka 36,000 pund
ster-ling. Fördelas denna summa på 300
arbetsdagar å 7 timmar, sä finna vi att den
sysslolöse lorden hade den nätta inkomsten
av omkring 308 kr. per timma. Om
kolindustrien befriades * från dylika
fullkomligt överflödiga utgifter skulle kolindustrien
snart bli lönande. Det betalas icke mindre
än 108 miljoner kronor om året i royalties.
Kolkommissionens reorganisationsplan
framhåller att enbart genom förbättrade
trans-ortförhållanden vid järnvägarna skulle .det
unna sparas icke mindre än en shilling per
ton, vilket gör två tredjedelar av den
förlust, som man uppgiver kol bo lagen nu
genomsnittligt. äro utsatta tor. Det uppgives
nämligen, att förlusten genomsnittligt
uppgår till lx/2 shilling (1 shilling = 90 öre).
Staten lämnade under subventionstiden en
ersättning på 3 shilling per ton av de kol,
som framskaffades av — arbetarna!
I betraktande härav ansågo de
engelska gruvarbetarna på goda grunder, att
kolindustrien lätt nog kunde både. göras
profita bcl för kapitalisterna oeh sättas
i stånd till att betala ordentliga löner.
Därför fasthöllo de vid: ingen reduktion av
lönerna, ingen ökning av arbetstiden,
upprätthållandet av nationellt löneavtal. Med
avseende på löneavtal krävde kolbaronerna
avtal distriktsvis för att kunna spela ut det
ena distriktet mot det andra, de dåliga
koldistrikten mot de goda och därigenom
småningom pressa ned lönerna över hela linjen.
III.
Låt oss nu gå över till själva tragedien.
Ty en tragedi var sannerligen hela denna
till sitt omfång så gigantiska kamp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
