Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CNT:s politiska
ställningstagande
under spanska kriget
Av John Andersson
Det spanska kriget är slut för denna gång.
Det antifaseistiska spanska folket, vilket
kämpade så hjältemodigt, är besegrat och
fascismen med Franco, Mussolini och Hitler i
spetsen har hemburit den blodiga segern.
När nu striden är slut kan det vara av
intresse att något behandla våra spanska
anarko-syndikalistiska kamraters ställningstagande
under skilda situationer, vilket även för många
syndikalister framstått som ett stort
frågetecken.
Inte tu tal om, att de spanska
anarkosyndi-kalistiska kamraternas och CNT:s verksamhet
på skilda punkter icke sammanfaller med do
regelrätt syndikalistiska principerna. Ingen av
oss kan eller vill ett ögonblick förneka detta
och jag för min del är den förste att erkänna,
att det var en farlig väg kamraterna slogo in
på, farofull för en anarkosyndikalistisk
rörelse ocli kunde, vilket även i en viss utsträckning
skedde, medföra farliga konsekvenser. Trots
allt var dock säkerligen CNT :s linje i
huvudsak betingad av nödvändigheten.
I kritiska situationer är det inte alltid
möjligt att följa vissa på förhand uppdragna
linjer. Man kan mot sin egen vilja tvingas att
göra vissa avvikelser, när trycket är för hårt
och omständigheterna göra det omöjligt att
hävda alla sina principer. Det är i en sådan
situation CNT befunnit sig, när ståndpunkt
skulle fattas till de olika aktuella problemen.
Under den debatt som förts om dessa
problem, har CNT bestämt förnekat, att den
ändrat sin principiella uppfattning. I stället
har CNT hävdat, att den anarkosyndikalistiska
principiella plattformen inte har lämnats. Man
har framhållit, att den gamla principiella
inställningen var lika stark under inbördeskriget
och revolutionen som förut, men att man rent
taktiskt på en hel del områden tvingades intaga
en från syndikalismen avvikande inställning.
CNT erkände klart, att dess linje under denna
period ej var 100-procentig syndikalistisk, men
framhöll samtidigt, att den var ett klart uttryck
för stundens och situationens nödvändighet.
Under angreppen mot CNT:s linje framhölls
med skärpa, att den var dagsbetonad, att våra
spanska kamrater inte uppdragit någon taktisk
linje på lång sikt. Detta medgavs
oförbehållsamt, men som försvar framhölls omöjligheten
av att under en pågående revolutionär strid
överblicka situationen långt framåt. Under de
förhållanden, som gjorde sig gällande i Spanien,
måste taktiken fastställas dag för dag, då man
många gånger hade svårt att på förhand veta
morgondagens situation. Som försvar framhölls
även, att syndikalisterna under sin kamp måste
stå i direkt kontakt med det levande livet samt
förändra sin taktik och sitt uppträdande i
enlighet med den situation som vid varje tillfälle
var för handen.
CNT:s kamp och strävanden voro avdelade
på två områden, även om dessa inbördes
hörde ihop. Dessa två områden voro kampen
mot fascismen och ställningen till staten samt
revolutionen och det ekonomiska uppbyggandet.
I den första punkten gjordes de flesta och
största avvikelserna, medan man i den andra i
större utsträckning följde den förut
uppdragna principiella inställningen.
Låt mig i detta sammanhang något beröra de
omtvistade frågorna i första punkten. Dessa
voro i huvudsak följande:
1. Att CNT—FAI inte utnyttjade alla sina
möjligheter omedelbart efter den 19 juli
1936.
2. Ställningen till militariseringen.
3. Deltagandet i regeringarna.
Frågan om, varför CNT—FAI inte
utnyttjade alla sina möjligheter omedelbart efter
den 19 juli 1936, måste ses i belysning av, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
