Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sänka priset på de framställda varorna,
eventuellt att förbättra deras kvalitet. Härigenom
starkes hans konkurrenskraft och ökas
möjligheten att vidga produktionen. Detta kan bli
kännbart för andra företag, vilka icke vilja
eller kunna ikläda sig de kostnader, som
ratio-naliseringsåtgärder medföra. Dylika företag få
kanske se sina avsättningsmöjligheter
minskade och kunna bli tvungna att reducera eller
kanske till och med helt nedlägga
verksamheten. Medan produktionens ökning för det
rationaliserade företaget kan ha medfört, att
avskedanden undvikits, ja, t. o. m. att
nyanställningar ägt rum, ha de där vidtagna
rationali-seringsåtgärderna inom andra företag
föranlett arbetslöshet, som kan karakteriseras som
rationaliseringsarbetslöshet. De sålunda
träffade företagen kunna naturligtvis vara
belägna i helt andra delar av landet eller även
i andra länder.
Ett företag, som ej rationaliserar, blir
omodernt och kan icke bestå i konkurrensen
med andra företag. Emellertid kan detta
förhållande icke dölja det faktum, att
rationalise-ringsåtgärder, åsyftande att frigöra
arbetskraft, ofta medföra direkta avskedanden. Om
sedan i vissa fall avskedandena skulle blivit
större, därest ingen rationalisering kommit till
stånd, så belyser detta endast rationaliseringens
värde, men betager icke
rationaliseringsprocessen dess allmänna karaktär och syfte, som
ju måste vara besparande även för
arbetskraftens del och därmed i första hand
arbetslöshets-skapande.”
Detta rationaliseringskommitténs
konstaterande bekräftar riktigheten av vad som i
den första artikeln inledningsvis anfördes om
rationaliseringens allmänna syfte och ända-
mål: Att skapa säkrare och ökad profit, bl. a.
genom att minska behovet av mänsklig
arbetskraft och ersätta denna med maskiner.
Det torde alltså vara odisputabelt, att
rationaliseringen skapar arbetslöshet samt att de
arbetare som äro anställda inom industrin •—
dels på grund av ”vetenskapligt” utarbetade
arbetsmetoder och dels på grund av att det
inom den rationaliserade industrin i allt större
utsträckning blir maskinen som bestämmer
arbetstakten — i förhållande till den lön de
erhålla måste leverera ett betydligt större
arbetsresultat i form av produkter, än vad de
behövde göra tidigare. Deras relativa andel i
produktens pris blir allt mindre. Den summa
varmed arbetarens andel i förm av lön minskas i
förhållande till varans pris — rationaliseringen
medför ju också i en hel del fall sänkta
varupriser — den summan tillfaller företagets
ägare. Med andra ord, rationaliseringen
innebär att arbetaren får en mindre andel av
värdet av den produkt han skapar samtidigt som
andra arbetare just på grund av dessa
förhållanden kastas ut i arbetslöshet.
Trots detta ligger saken så till, vilket det
stora flertalet av arbetarna i dag äro klara
över, att rationaliseringen likaväl som den är
ofrånkomlig, då den är ett med den mänskliga
utvecklingen, kan vara och måste Mi till nytta
för samtliga samhällsmedlemmar och framför
allt för dem som skapa de varor och de värden,
som mänskligheten behöver. Att så inte nu är
fallet är icke rationaliseringens fel som sådan
utan skulden ligger hos produktionsordningen,
hos det kapitalistiska systemet för fördelning
av arbetets avkastning. Det är således mot
detta system och icke mot rationaliseringen,
arbetarklassen måste rikta sin kamp för att
eliminera de nackdelar och svårigheter, som
densamma medfört för dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
