Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommer den motsatsen, den kastrerar och
halshugger arbetarrörelsen.” Detta konstaterande
gäller också för arbetarorganisationerna i de
demokratiska länderna, som i dag skola
underordna sig de borgerliga makter, vilka påstå
sig vilja sörja för värnet av de demokratiska
friheterna . ..
I det antifascistiska Spanien 1936—39
nådde arbetaralliansen teoretiskt, i form av en
skriftlig pakt, inte samma klara, konsekvent
socialrevolutionära inställning som i Asturien.
Däremot gingo arbetarmassorna själva genom
direkt initiativ längre än den borgerliga
vänsterns och kommunisternas partiledare
önskade. De soeialiserade och skapade egna organ
för socialiseringen, som täckte landet med ett
tätt nät, organ som ständigt arbetade på att
sammanfatta organisatoriskt, förbättra de av
arbetarna förvaltade företagen och höja deras
produktivitet. De stodo i kamp inte blott mot
fascismen utan också mot den gamla och nya
byråkratin, som med någon sorts förstatligande
som omväg traktade efter att återlämna de av
aibetarna exproprierade företagen till de forna
kapitalisterna. Detta lyckades emellertid inte,
därför att arbetarna in i det sista trots den
sociala reaktionens alla framstötar försvarade
den arbetardemokrati, som, ehuru ofulländad,
skapats i den revolutionära kampens praxis.
Detta skedde t. o. m., då den av kommunisterna
dirigerade regeringen våren 1937 inledde en
öppen kamp mot den sociala inledningen.
Iden pakt som oktober 1936 slöts mellan
CNT och UGT i Katalonien heter det: ”Vi
äro anhängare av produktionsmedlens
kollektivisering, d. v. s. expropriation utan
ersättning av kapitalisterna, och överförande av
deras egendom till samhället.” Detta var
naturligtvis inte något program för framtida
aktioner, utan blott ett erkännande av de fakta,
som skapats av de revolutionära arbetarna i
juli samma år. Samma pakt fastställde att
småföretag och småaffärer blott skulle
kollek-tiviseras, när deras ägare avslöjats som aktiva
fascister. Under loppet av 1937 undanträngde
kommunisterna ur UGT:s ledning de män,
som sedan gammalt voro arbetarvänsterns
exponenter, för att förvandla denna stora
fackliga organisation till ett kontrarevolutionens
verktyg. Allianstendensen slog emellertid
ständigt på nytt igenom å ömse sidor. Just som
kommunisterna 1937 hade genomfört sin
blodiga maj provokation i Katalonien och beredde
sig på att störta regeringen Caballero, för att
inleda en politik av brutalt förtryck,
förintande av arbetarnas sociala erövringar och av den
ryska tjekan organiserade massmord, uppstod
i Valencia bland massorna själva en spontan
rörelse till förmån för allians mellan CNT och
UGT, som fann sitt uttryck i åtskilliga
gemensamma viljeyttringar. UGT :s ledning i
Valencia placerade på sin byggnad bredvid den
egna röda fanan CNT:s svartröda — en
verkningsfull demonstration i samma ögonblick som
moskoviterna krävde blodigt förintande av de
revolutionära arbetarna, och general Lister
drog ut för att med vapen i hand skingra och
förstöra bondekollektiven i Aragonien. Och
när Negrins polis besatte redaktionslokalerna i
Caballeros dagliga tidning för att överlämna
den åt reformisterna. Men i mars 1938, sedan
den stora katastrofen skilt Katalonien från
Central-Spanien, insåg t. o. m. den
kommunistiska regeringen, att republiken endast kunde
räddas om arbetarna kände att de försvarade
sin egen sociala sak. Det kom till en ny pakt
mellan CNT och UGT i nationell skala. I det
upprop — undertecknat av de båda
organisationerna — som åtföljde pakten hette det bl. a.:
”1 dessa för vår sak avgörande historiska
ögonblick ha Spaniens båda stora
landsorganisationer slutit en pakt för enhetlig aktion.
Miljoner spanska arbetare, som äro inlemmade
i de båda stora organisationerna, ha förenat
sina krafter i arbetet och kampen ... de äro
fast beslutna att uppfylla pakten i kriget och
i revolutionen, på fabriker, verkstäder och
åkrar.” ”De spanska fackföreningarnas allt
överväldigande kraft skall hjälpa till att
mobilisera nya tusental av män.” ”Kampen slutar
först den dag, då det spanska proletariatet
efter segern med stolthet och förtroende kan
blicka in i framtiden på det framgångsrika
förverkligandet av sina fortskridande och
obegränsade sociala erövringar ...”
Spaniens revolutionära arbetare nöjde sig
emellertid inte med manifest. De arbetade
på att fullända det nya näringslivet, som de
närmast ställt i krigets tjänst, det krig, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
