Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunna välta bördorna, över på arbetarna och
således underminera reallönen eller öka
profiten!
Erfarenheten visar också, att ju mera
ar-betsköparna med åren förmått utnyttja den
tidsbindande överenskommelsen, ju mindre lia
arbetarna förmått att bevai-a sin reallön, för
att icke tala om ett verkligt socialt framsteg
i form av större andel av den växande
arbetsavkastningen.
Denna avtalsform har berövat arbetarna
möjligheten att balansera stigande varupriser
med en i förhållande härtill stigande lön.
Detta framträder självfallet starkast i
perioder med starkt stigande varupriser,
exempelvis under krig.
Vid utbrottet av världskriget i augusti 1914
voro de danska arbetarna bundna med
kollektivavtal, från ett upp till fyra år fram i
tiden, medan varupriserna stego mycket
kraftigt under hela krigsperioden. Arbetarna
funno sig tålmodigt i ödet de första par åren,
men de ständigt stigande varupriserna tvungo
större och större delar av arbetarna att bryta
eller spränga överenskommelsenia. Då det
samtidigt var goda konjunkturer med god
ar-betstillgång, måste både fackförbund och
arbetsgivareförening, under press av den
syndi-kalistiska rörelsen, ständigt annullera de
bindande överenskommelserna, som bibehöllos på
papperet, men i realiteten blevo förvandlade
till löpande, ieke tidsbindande avtal med
ständigt skiftande innehåll.
Det är för att undgå detta, som ”den
glidande löneskalan” blivit aktuell i Danmark vid det
nya krigets utbrott. Varken arbetsköpama
eller landsorganisationen önska utsätta ”sina
system” för skakningar, som under förra
kriget.
Den glidande löneskalans princip är att
bevara arbetarnas lön i jämn balans med de än
stigande och än sjunkande varupriserna, eller
att binda arbetarnas reallön till den en gång
uppnådda levnadsstandarden.
Denna tanke är icke ny. Den är så gammal
som idén om tvungen skiljedom, och har
kommit till världen för att likvidera lönekampen
och klasskampen och trygga kapitalismens
”eviga” existens!
Denna form för kollektivavtal skulle
principiellt garantera arbetarna upprätthållandet av
deras reallön, d. v. s. kristallisera den
nominella lönens köpkraft, men samtidigt stänger
den dörren för varje ytterligare socialt och
kulturellt framåtskridande för arbetarna, gör
dem till en alltid lika matad maskin i en
beständigt framåtskridande
produktionskapacitet, så sant som varje framsteg för arbetarna
avgjort baseras på reallönens höjande!
Den glidande löneskalan innebär stagnation
och stillestånd för arbetarna, och kan endast
godtagas av en fackföreningsrörelse, som
uppgivit målet att föra arbetarna fram mot
bättre livsvillkor!
Denna uppfattning understrykes starkt av
det sätt, varpå den glidande löneskalan
tillämpas i det nu antagna danska avtalet.
II.
Det danska avtalet av den 21 okt. 1939
införde, som nämnt, den glidande löneskalan,
som grundval för arbetarnas lön i en rad
industrier. Avtalet, som omsluter c:a en kvarts
miljon arbetare, blev antaget med
överväldigande majoritet, dock röstade c:a 60,000
arbetare emot det.
Enligt avtalet skall arbetarnas lön regleras
var tredje månad, allt i förhållande till de
allmänna konsumtionsvarornas prisstegring
eller fall i detaljhandeln.
Det grundläggande är beräkningen av den
förskjutning, som äger rum i varupriserna.
Här står dansk fackföreningsrörelse alldeles
oförmögen. Helt visst har arbetarrörelsen ett
s. k. näringsråd, men ännu har detta icke tagit
till uppgift att igångsätta en effektiv
priskontroll över arbetarnas konsumtionsvaror.
De danska arbetarna äro i detta hänseende helt
hänvisade till statens statistiska beräkningar
över varornas prisförskjutningar. Det är
också dessa, som bilda grundvalen för avtalets
bestämmelser. Sedan år tillbaka har det för
statens talrika funktionärer införts glidande
löneskala, vars beräkningsprinciper överförts
på avtalet.
Beräkningen är mycket invecklad. De olika
varugruppernas prisförskjutning och deras
betydelse för arbetarnas konsumtionsutgifter
utgår från ett års budget (under 1935) på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
