Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betald, denna budget utvisar, då arbetarnas
merutgifter faktiskt äro större. Men se nu
bär!
Statens officiella statistik fastslår, att en
hushållsbudget under 1935 på 3,428 kr. tack
vare merutgiften för varuprisstegringen till
juli 1939, stigit till 3,662 kr. Från juli till
första veckan i oktober — den tid
löneregleringen omfattar — ha merutgifterna på grund
av varuprisstegringen åter stigit med 146 kr.
alltså till 3,808 kr.
Yore det meningen, att bevara arbetarnas
reallön och levnadsstandard, skulle man nätt
och jämnt, gottgöra arbetarna dessa 146 kr.,
som deras nominella löns köpförmåga blivit
försämrat med sedan sista lönerevisionen. Men
därtill innehåller det danska avtalet icke ens
en ärlig ansats.
I stället för att direkt gottgöra arbetarna
för vad de ha förlorat, binder man
gottgörel-sen till ett poängsystem, vars grundval är, att
man ställer varornas prisnivå år 1914 till 100.
På grundval härav säger man, att pristalet vid
sista lönerevisionen var 184, och att det i första
veckan av oktober steg till 190 poäng.
Därefter bestämmer avtalet, rent
godtyckligt;, att för varje poäng pristalet höjes, skall
manliga arbetare över 18 år erhålla 0,85 öre
mera pr timme,
kvinnliga arbetare över 18 år erhålla 0,55 öre
mera pr timme,
minderåriga arbetare under 18 år erhålla 0,35
öre mera pr timme.
Då prisfallet höjts 6 poäng skola de vuxna
manliga arbetarna således erhålla 5,1 öre mera
i timmen.
Vid full sysselsättning under det följande
kvartalet, vilket med den nuvarande
arbetstiden kan räknas till 606 arbetstimmar,
uppnår arbetaren en merförtjänst av 30 kr. 91 öre
i gottgörelse för de 146 kr. han i föregående
kvartal betalade mera för varorna! Han skall
således arbeta ett år och nio veckor för att
tjäna in varuprisstegringen allenast under
julikvartalet 1939.
Men därmed har man icke helt uttömt
galenskapen i detta bedrägeri. Intill nu, när
dessa rader skrivas (december 1939), ha
varupriserna stigit långt mera i detta kvartal än
de 30 kr. 91 öre, arbetaren efter hand får in
som gottgörelse för de 146 kr. varuprisförlust,
han hade i julikvartalet! Alltså endast
förlust, ingen verklig gottgörelse! Och när en
gång ett prisfall kommer, skall han avlämna
allt vad han nu får på ”papperet”!
Sådant som det danska avtalet är utformat och
praktiseras, säkrar det reellt arbetarna
endast en femtedel för dc varuprisstegringar, som
äga rum.
För de vuxna kvinnliga arbetarna ställer sig
förhållandet ännu sämre. Även kvinnor, som
stå vid samma arbete som männen och
uppbära samma lön, få endast 0,55 öre mera i
timmen för varje poäng pristalet är höjt.
Under det att männen uppbära 2,45 kr. pr vecka,
så få dessa kvinnor endast 1,59 kr. Det tar
alltså 92 veckor, innan de kunna täcka sina
merutgifter för prisstegringen i julikvartalet.
För att få en fullt klar bild av detta
avtals karaktär, behöver man endast i tankarna
förutsätta, att priserna strax efter
regleringen fallit tillbaka i läget vid ett poängtal av
184. Enligt avtalet bortföll då åter igen från
januari den uppnådda ”löneökningen”!
Resultatet för kvinnorna blev då, att de allt som
allt hade erhållit 20 kr. 67 öre i gottgörelse
för de 146 kr. varorna stego i julikvartalet!
I respekt för avtalets bestämmelser om, att
inträffande prisfall genast skola fråndragas
lönen, i samma förhållande som höjningen, kan
både det relativa och reella resultatet bli, att
männen få c:a en femtedel och kvinnorna e:a
en sjundedel av varornas prisstegring
gott-gjord!
Allt som allt är detta avtal ett öppet
erkännande från den danska
fackföreningsrörelsen, att den uppgivit kampen för
arbetarnas framåtskridande. Avtalet representerar
en av arbetarna godkänd sänkning av deras
reallön och stagnation av deras sociala och
kulturella framsteg!
Den glidande löneskalan kunde möjligen i
en tillfällig svaghetsperiod värna arbetarna
mot ett allt för stort fall i levnadsstandarden,
men som den är förverkligad i det danska
avtalet, är det närmast förtvivlat.
Var och en, som önSkar arbetarna
framgång, har god anledning att avråda norska och
svenska arbetare från att binda sig vid
liknande villkor!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
