Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna frihetliga prineipförklaring talas det
naturligtvis om hela proletariatets kamtp — i
det man antager att detta, om ieke i sin helhet
så åtminstone i sitt avgörande flertal är
besjälat av den direkta aktionens idé och det
frihetliga samhället som mål. Ty det talas om
vad den borde vara, om de förhållanden som
vi eftersträva, under det att vi i själva verket
ieko endast måste leva tillsammans med många
andra samhällsklasser och politiska partier,
utan t. o. m. med andra organisationer och
andra sociala riktningar inom samma
arbetarrörelses sköte. Vi ägna oss åt propagandan
för att utvidga vår aktionsradie, men under
tiden uppstå situationer, i vilka vi måste
uppträda vid sidan av andra sociala riktningar
för att försvara, gemensamma intressen,
fastän vi skilja oss från dem i fråga om det
slutliga målet och t. o. m. i fråga om de medel,
som skola användas i den dagliga kamtpen. Ur
dessa realiteter framgår det väldiga komplexet
av taktiska problem — om vi inte vilja vara
en sekt som inskränker sig att predika sina
ideal oeh vänta till dess den själv blir
tillräckligt stark för att förverkliga dem.
De taktiska problemen brukade hittills i den
frihetliga rörelsen framträda endast under
tvenno aspekter. Man förutsatte möjligheten
att vara i opposition, i det ”taktiken” i detta
fall väsentligen framstod som kritik och
angrepp mot do regerande och de regerade
massornas reaktionära mentalitet, — eller också
nöjde man sig med situationer, där den egna
rörelsen skulle ha varit tillräckligt stark att
själv leda massornas aktion och bestämma
händelsernas utveckling i överensstämmelse med
våra egna planer. Mellan dessa båda
ytterligheter finns en enorm skala av
övergångsstadier, som vi aldrig tagit i betraktande; 193ö
till exempel stod CNT varken i fri
opposition-eller var i stånd att ensam kunna påtaga sig
allmänna angelägenheter. Saken var litet mera
komplicerad. Här ha vi roten till alla
problem, som uppstått i diskussionen om den
anar-kosyndikalistiska verksamheten i Spanien.
Det finns i dag tre vägar för den
internationella frihetliga rörelsen:
1) Man kan återvända till de ”klassiska”
begreppen och handla, som om intet hade pas-
serat i Spanien, eller också förklara de
brister, som verkligen funnos, med att peka på
vissa ”ledares” oduglighet eller korruption,
samt förneka nödvändigheten att lära något
nytt och betrakta den frihetliga läran som
någonting fulländat och perfekt, som icke kan
ytterligare utvecklas med tiden.
2) Man kan överge idéerna oeli predika
nödvändigheten att bilda politiska partier
bredvid de revolutionära fackföreningarna.
3) Man kan genomföra en revision av de
frihetliga idéerna, men en konstruktiv revision
som innebär en organisk och progressiv
utveckling av själva den frihetliga doktrinen, en
bättre anpassning av idéerna efter den i en
kapitalistisk upplösningsperiod allt mera
komplicerade verkligheten.
Hos dem, som bestämt sig för den
förstnämnda av dessa tre eventualiteter eller
möjligheter, manifesterar sig den berättigade önskan
att hävda de revolutionära principerna, vilka
i själva verket böra bekräftas med större
beslutsamhet och bestämdhet än någonsin inför
en värld, som skändligt störtar sig i en
avgrund av immoralitet och politisk vanmakt, i
en epok, i vilken till och med den stora
fri-hetliga rörelsen i Spanien ryckts ner i den
borgerliga politikens smuts — denna rörelse
som förut avtecknade sig mot den universella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
